Svenhammeds journaler

Svenhammeds journaler är skriven av Zulmir Bečević.
Så här är det: Svenhammed skriver inte dagbok. Enligt Svenhammed är det bara töntar som skriver dagbok. Riktiga män skriver journaler, och Svenhammed vill vara en riktig man.
Svenhammed skriver journaler därför att han vill berätta hur det verkligen är för honom och hans vänner. Han är trött på journalister, sociologer och politiker som yttrar sig om "dom" och hur det är för "dom" (och menar alla invandrare). Svenhammed förstår inte varför han alltid hör till "dom" och inte till "oss". Han tycker inte att det känns som om han hör till "dom", och om han varken är en av "dom" eller en av "oss", var hör han egentligen hemma?
Han är född i Sverige. Svenska är det enda språk han kan, men trots det kommer han aldrig att bli svensk på riktigt. Svenhammeds föräldrar trodde att Svenhammed skulle bli ett svenskt barn, deras biljett till det svenska samhället. Därför fick han namnet Svenhammed (Sven efter föräldrarnas favorit på socialkontoret och hammed efter pappan, Muhammed). Svenhammeds föräldrar hade fel. Svenhammed är inte svensk. Han ser inte svensk ut, han bor inte på svenskarnas sida av motorvägen. I Svenhammeds familj finns, förutom Svenhammed, Svenhammeds lillebror, Muhammed Junior (som bara kallas Junior), och Svenhammeds föräldrar. Svenhammeds pappa säljer grönsaker på torget och slår ibland sina barn (mest Svenhammed). Svenhammeds mamma är "naivt snäll och sådär löjligt omtänksam". Hon säger inte ifrån när pappan slår Svenhammed och Junior, men Svenhammed tror att hon innerst inne känner att något är fel.
Svenhammeds bästa vänner är Chino och Mjäll, eller Miell som hon egentligen heter. Chino och Svenhammed träffades på socialkontoret när de var mindre. Deras pappor blev osams och började slåss, och sedan dess har Chino och Svenhammed varit bästa vänner. De gör allting tillsammans, de skaffar till och med sin första tjej tillsammans.
Miell är svensk, men bor på Svenhammeds sida av motorvägen. Hon och hennes mamma flyttade dit när Miells föräldrar skilde sig. Ingen av de andra tjejerna ville umgås med Miell, och Chino och Svenhammed hittade henne när hon satt på en bänk och verkade ledsen. Några dagar senare blev hon ihop med Chino och Svenhammed (egentligen ville hon bara vara ihop med Chino, men eftersom Chino och Svenhammed är bästa vänner och gör allting tillsammans fick hon inte det utan att vara ihop med Svenhammed också). Sedan dess har Miell varit vän med Chino och Svenhammed.
När Svenhammed börjar nian kommer det en ny elev till klassen, Emilia Roos. Emilia är svensk, snygg och blir snabbt populär. Svenhammed känner så fort hon kommer in i klassrummet att hon är speciell, och att han skulle kunna göra vad som helst för henne.

Jag tycker riktigt mycket om Svenhammeds journaler. Jag tycker om Svenhammed, även om jag inte tycker om allt han gör. En del saker han hittar på tycker jag till och med riktigt illa om.
På vissa ställen är boken så rolig att jag skrattar högt medan jag läser, och på andra är den väldigt allvarlig. Att den är både rolig och allvarlig är en av de saker som gör att jag tycker så mycket om den. Jag rekommenderar verkligen den här boken, eftersom den är så bra!

Augustpriset

Halv sex på kvällen i morgon får vi veta vilka som vinner Augustpriset i år!
Jag har läst fem av de sex nominerade i barn-och ungdomsklassen, och de var jättebra allesammans.
De nominerade i barn-och ungdomsklassen är:

Svenhammeds journaler av Zulmir Bečević

Femtonåriga Svenhammed är född i Sverige, har bott i Sverige i hela sitt liv, och kan inget annat språk än svenska. Trots det tycker inte de som är "riktiga" svenskar, de som är blonda och blåögda och har svenska föräldrar, att han är svensk. Han har fått den första halvan av sitt namn från sin pappas favorit på socialkontoret, Sven, och den andra från pappan, Mohammed.
Svenhammed är trött på sociologer som tycker och anser saker om hur det är för Svenhammed och hans vänner. Därför börjar han skriva journaler (inte dagbok, journaler. Enligt Svenhammed är det bara töntar som skriver dagbok), för att berätta hur det verkligen är. I sina journaler berättar Svenhammed om sin familj, om sina bästa vänner Chino och Miell, och om Emilia. Svenska, vackra, populära Emilia, som bor på andra sidan motorvägen.
Jag tycker att Svenhammeds journaler är en väldigt bra bok. Jag har inte hunnit med att skriva en utförligare recension av den än, men det kommer snart!

Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm

Ylva är femton år, och den enda i sin by som inte dött av pesten. Hon flyr ut i skogen tillsammans med sin hund Vargtass. Hon träffar inga andra människor, inte förrän hon en dag blåser i sitt horn och får svar av en spelpipa. Ylva träffar en pojke som inte talar, men som verkar älska spelpipan han spelar på. Spelpipan som pojken fått av den människa han älskar mest i världen, en människa som inte träffat pojken på en väldigt lång tid. En människa som förmodligen är död, pojken vet inte.
Precis som Ylva har pojken gått igenom hemska saker, och tillsammans kämpar de för att överleva.

Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman

Den enda av de Augustnominerade barn-och ungdomsböckerna jag inte har läst. Därför kan jag inte berätta något om den.

Siv sover vilse av Pija Lindenbaum

Siv ska sova över hos sin bästis Cerisia, men hemma hos Cerisia är det inte som hemma hos Siv. Cerisia har en minst hundra meter lång bror som spelar hög musik, en hund med en äcklig knöl på huvudet och två marsvin som luktar messmör. Hemma hos Cerisia bor den äldsta människan Siv någonsin har sett. Det är Cerisias gammelfarmor, och hon sitter mest och tittar. Siv vet inte ens om gammelfarmorn tittar på henne. Cerisia är i alla fall rolig, hon bjuder på kex och hittar på lekar. Men på natten försvinner Cerisia, och allt blir alldeles mörkt. Siv letar och letar efter Cerisia, men det är svårt att hitta på ett ställe där man aldrig varit förut, särskilt när det är mörkt och allting blir extra läskigt.
Siv sover vilse är verkligen helt underbar. Jag läste den högt för en kompis på bussen hem från skolan, och hon tyckte också väldigt mycket om den. Pija Lindenbaum har även skrivit bland annat Gittan och gråvargarna (som vann Augustpriset år 2000), Gittan och fårskallarna och Else-Marie och småpapporna, som var tre av mina absoluta favoritböcker när jag var mindre. Jag vet faktiskt inte vilken av Pija Lindenbaums böcker jag tycker bäst om, men alla jag har läst är helt fantastiska.

Kulor i hjärtat av Cilla Naumann

Kulor i hjärtat består av åtta korta berättelser om fjortonåriga Tom. Alla berättelserna handlar om ovanliga och lite otäcka saker som hamnar mitt i helt vanliga händelser. Killen som slutade klassen, flyttade och bara försvann är plötsligt på tunnelbanan, helt förändrad. Två femåringar är plötsligt två onda monster, inte alls så söta som de var för några år sedan. En dag ska en väns föräldrar skiljas och vännen ska flytta. Och utan vissa vänner är världen inte riktigt som den ska längre.

Natthimmel av Sofia Nordin

Hemma hos fjortonåriga Tilda ska man "stämma med facit", och föräldrarna beter sig som om de lärt sig allt de säger i en föräldrahandbok. Det var bara tillsammans med sin bästa vän Adina Tilda kunde vara sig själv och prata om vad hon kände. Men Adina har flyttat, och Tilda har inga andra riktiga vänner i klassen. I Tildas klass börjar Jesper, som håller på med lajv på fritiden och som verkar vilja bli vän med Tilda. Tilda tycker att Jesper är trevlig, och att lajv verkar jätteroligt. Men vågar hon verkligen bryta mot klasskompisarnas alla regler genom att bli vän med en kille utan att vara kär i honom, och genom att stå för att hon gärna leker och slåss med leksakssvärd ute i skogen? Och vågar hon bryta mot de regler som finns i familjen, och fråga sin lillasyster varför hon sitter i ett äppelträd och gråter?

Det ska verkligen bli spännande att få veta vilken av de här böckerna som vinner! Av de jag har läst tror jag att jag tycker bäst om Månskensvargen och Natthimmel, men eftersom de var så bra allesammans vet jag faktiskt inte säkert vilken jag hejar på.