Habib - Änglar här och där

Habib - Änglar här och där är den sjätte boken om Habib. Böckerna om Habib är skrivna av Douglas Foley. De tidigare böckerna heter Habib - Meningen med livet, Habib - Friheten minus fyra, Habib - Paris tur och retur, Habib - På farligt vatten och Habib - Tre gånger guld.
Habib är tolv år och bor i Alby tillsammans med sina föräldrar, sin storebror Tony, sin lillasyster Lucia och chihuahuan Zumo. Habib är ihop med Paris, som bor i samma hyreshus som han. Habibs bästa vänner är Alex och Dani, som går i Habibs klass. Habib har väldigt livlig fantasi och hittar på väldigt mycket. Böckerna om honom är hans dagböcker. I dem skriver han väldigt mycket, både om saker som har hänt och om saker han bara hittar på. Den här Habibboken utspelar sig precis före jul. Habib och hans familj flyttar från lägenheten till ett radhus, alltså bort från Paris. I och för sig bor de fortfarande ganska nära varandra, men risken finns att Paris också ska flytta. Fast längre bort. Till Eritrea. Det är hennes pappas hemland, och nu är han där och letar efter ett jobb. Hittar han ett ska de flytta dit. Men de ska inte flytta än i alla fall, så Paris, Habib, Alex , Dani och många andra har väldigt roligt och gör många saker som är enormt roliga att läsa om. Habib - Änglar här och där är jättebra, mest därför att den är så enormt rolig, precis som de andra Habibböckerna. Nu finns Habib som teveserie och går klockan sju varje lördag. Jag tycker att teveserien är väldigt bra, speciellt på grund av Habibs fantasi. Allt det han hittar på i sin dagbok får man i se i teveserien. Det går inte riktigt att veta vad som verkligen händer och vad Habib förställer sig. Jag tycker alltså att både böckerna och teveserien om Habib är jättebra och jätteroliga.

Eragonböckerna

Böckerna om Eragon och hans drake Saphira är skrivna av Christopher Paolini. De tre böcker som har kommit ut heter Eragon, Den äldste och Brisingr. I början är Eragon en ganska fattig bondpojke som bor med sin morbror Garrow och sin bror Roran i byn Carvahall, som ligger i landet Alagaësia. Alagaësia styrs av den ondskefulle kungen Galbatorix. Han och hans svarta drake Shruikan tog makten genom att tillsammans med tretton andra drakryttare döda alla andra drakryttare och deras drakar. Tidigare var det ryttarna som härskade i Alagaësia, och det var en lugn och fredlig tid. Drakryttare kan använda trolldom och får lika långa liv som drakarna och de nästan odödliga alverna. Med tiden blir mänskliga drakryttare mer och mer lika alver, de får bland annat spetsigare öron. Allt detta har Carvahalls sagoberättare Brom berättat för Eragon.
En dag när Eragon är på jakt i bergskedjan Ryggraden hittar han en blå sten. Han tar med den hem, och senare kläcks den och en drake kommer ut. Eragon rör vid draken, och ett märkligt band mellan dem uppstår. De är nu drake och ryttare. Eragon gömmer draken och ger den namnet Saphira. När mystiska främlingar som är ute efter draken tvingas Eragon och Saphira fly. Sagoberättaren Brom följer med dem. Brom undervisar Eragon i trolldom, fäktning och annat en drakryttare bör kunna. I slutet av Eragon tar sig Eragon och Saphira till Varden, en motståndsrörelse som kämpar mot Galbatorix. Varden berfinner sig i dvärgarnas stad Tronjheim, eftersom dvärgakungen Hrothgar stödjer Varden.
I Den äldste kommer Eragon och Saphira till Ellesméra, alvernas huvudstad för att fortsätta sin utbildning. Det är något de verkligen behöver, eftersom slutstriden mot Galbatorix kommer närmare och närmare. Och ju närmare slutstriden kommer, desto viktigare är det att Eragon och Saphira får veta varifrån Galbatorix får sina onaturligt stora krafter. Om de inte vet det kan de omöjligt besgra Galbatorix och hans svarta drake Shruikan. Svaret på den frågan får de i Brisingr. Och det är inte något de har väntat sig. Men jag tänker inte berätta vad det var. Om ni vill veta får ni läsa böckerna själva, vilket jag verkligen rekommenderar er att göra. Jag tyckte inte att Eragon var så jättebra,men när jag läste de andra tyckte jag mer om serien, eftersom de bara blir bättre och bättre.

God Jul!

God Jul och Gott Nytt År till alla er som läser min blogg! Jag lovar att jag ska skriva bokrecensioner när jag har läst några av alla mina julklappsböcker. Jag hoppas att ni liksom jag har fått många bra böcker i julklapp och att många läser mycket nu på julen (eftersom läsning faktiskt är en av de trevligaste sakerna man kan göra). De böcker jag har börjat på nu är My Tudor Queen (föregångaren till Anne Boleyn and me) av Alison Prince, Bläckhjärta av Cornelia Funke och Riddarsvärdet av Kim M. Kimselius.

Vikingaträl

Den här boken köpte jag igår, när jag var i en bokhandel och fick träffa Kim M. Kimselius. Hon var där och signerade sina böcker, så nu har jag signerade exemplar av Vikingaträl, Giljotinen, Faraos förbannelse och Den gömda inkastaden. Nu har jag läst ut Vikingaträl, och det här är vad jag tyckte om den och vad den handlade om.
Vikingaträl är den femte boken om Theo och Ramona. Theo och Ramona kan färdas i tiden. De lärde känna varandra när Ramona under en skolresa till ruinstaden Pompeji somnade och vaknade upp i ett levande Pompeji, tiden före vulkanen Vesuvius utbrott (detta hände i den första boken, Tillbaka till Pompeji). Där lärde hon känna Theo. När vulkanutbrottet började lyckades Ramona ta sig tillbaka till sin egen tid, och dit kom även Theo och hans hund Pluto. I de följande böckerna råkar Theo och Ramona ut för andra tidsresor, de kommer bland annat till häxförföljernas tid och blir anklagade för att vara häxor. I Vikingaträl är Theo och Ramona ute och fiskar. Med sig har de hunden Pluto. Plötsligt blir det storm, och de hamnar i vattnet. Ett skepp räddar dem, men det är inget vanligt skepp. Det är ett vikingaskepp. Theo och Ramona har förflyttats i tiden igen, den här gången till vikingatiden. Vikingarnas plan är att sälja dem som trälar. De hamnar hos helt olika personer på olika platser. Hur ska de nu kunna träffas och ta sig tillbaka till sin egen tid igen? Det jag har berättat nu är dessutom bara början på en enormt bra och spännande bok, som jag verkligen rekommenderar.
Alla böckerna i den här serien är jättebra. Man behöver inte läsa dem i ordning eftersom de handlar om olika historiska tidsperioder. Därför är det möjligt att välja vilken bok man vill läsa beroende på vad man är intresserad av. Det enda viktiga med ordningen är att det nog är bra att börja med den första, Tillbaka till Pompeji.

Chain Mail - Skicka vidare

Chain Mail - Skicka vidare är skriven av Hiroshi Ishizaki.
Den utspelar sig i Japans huvudstad, Tokyo. Den handlar om tre tjejer, Sawako, Mayumi och Mai. De är mellan tretton och femton år gamla och ingen av dem känner varandra. De får alla ett mail från Yukari, en tjej i samma ålder som dem. Hon skriver att hon är trött på irriterande kompisar som skickar ointressanta mail som "Läget?", "Vad gör du nu?" och sådana saker. Hon föreslår att de ska skapa en fiktiv värld på internet, en värld där de kan fly undan den trista verkligheten. Alla tjejerna det handlar om går in på hemsidan Yukari skickar med adressen till. Där står det vad berättelsen ska handla om. Huvudpersonen är en tjej som går på högstadiet. Hon är kär i sin privatlärare. Han är inte kär i henne, men det finns det någon annan som är. En dag får tjejen det handlar om syn på en kille som har hamnat i någon sorts knipa. Hon hjälper honom, och senare upptäcker hon att han egentligen är en läskig stalker som har utsett henne till sitt nästa offer... Mayuni, Mai, Sawako och Yukari ska skriva utifrån olika rollers perspektiv. När Sawako, Mai och Mayumi får mailet har Yukari redan valt stalkern. De roller som finns kvar då är tjejen i huvudrollen, hennes privatlärare och den kvinnliga detektiven som jagar stalkern. Till en början fungerar allting jättebra, alla skriver och historien utvecklas. Men sedan börjar det hända saker. När både Sawako och Yukari plötsligt slutar skriva blir både Mai och Mayumi misstänksamma. Vem är egentligen vem? Vem kan man lita på? Ingen av tjejerna har träffats i verkligheten, så ingen vet något om de andra. Och någon man inte vet något om kan vara vem som helst...
Chain Mail - Skicka vidare är en väldigt bra bok, men jag tycker att den är ganska obehaglig också. Den är ganska läskig, men väldigt bra.