Halloween
Här kommer ett brinnande inlägg skrivet
i bultande affektion.
Ta mig med en nypa salt då jag skriver
utifrån den känsla jag har och som
uppfyller mig JUST NU!
Alla har vi våra "issues" och jag kan
bara tala för mig själv.
Jag fördömer ingen jag vill skapa insikt
och eftertanke...
Som ni redan förstått handlar detta
inlägg om Halloween
En relativt nyimporterad "tradition" som växer sig
starkare och starkare för varje år.
Butikerna fylls av pynt, godis och
fantasifulla utstyrslar.
Jag var på möte i skolan i morse,
så tidigt så inga elever fyllde korridorerna
utan bara personalen fanns på plats.
Jag mötte allt från häxor med gigantiska vårtor till någon med avskuren hals med
blodet rinnande.
Alla som var där var vuxna, alltså personal
i skolan.
Det fullständigt knöt sig inom mig.
Jag genomförde mötet men när den avskurna
halsen och fejkskärningarna visade sig
så avslutade jag snabbt och
hastade ut.
Min son dog för snart tre år sedan.
Hans kropp var enormt sargad.
Pga felaktiga besked från polisen och missade rutiner från en begravningsbyrå så fick vi
se min sons döda kropp i ett skick som
vi aldrig skulle fått tillåtelse att se.
Samhället brast och dessa upplevelser
delar jag med mina övriga barn.
Jag tänker inte berätta mer men jag tror ni
förstår att detta var en tung
traumatisk upplevelse som aldrig lämnar
varken själen eller näthinnan.
I skolan går många flyktingbarn.
Barn som sett och upplevt saker inga barn
skall behöva se.
Barn som många gånger är starkt traumatiserade.
I skolan finns också barn som mår psykiskt dåligt,
barn som har ett självskadebeteende.
Min upprördhet hämtar jag djupt inom mig
i min egen spontana reaktion.
Vi som har dessa erfarenheter blir djupt berörda,
och våra traumatiska upplevelser väcks upp av våld, blod och död.
När skärsår, uppskurna halsar och blod blir
en normalitet i vårt samhälle.
Ett sätt att roa oss i skolan då är min spontana reaktion att jag mår illa, gråter och
blir vansinnigt förbannad och upprörd!!
Idag jobbar jag det jag orkar för att
öppna upp tabun kring psykisk ohälsa och
suicid.
Att stötta närstående och hjälpa ungdomar.
Många ungdomar lider som jag skrev av psykisk ohälsa
och självskadebeteende.
Snälla...vi måste tänka lite längre än vår näsa räcker.
Vi vuxna är förebilder för våra barn!!
Här avslutar jag men hoppas ni själva
reflekterar och funderar lite kring det
frö jag sått.
Önskar er alla en lugn, varm och
kärleksfull helg!
Kram Pia