Sportlovsnytt, del 2

Jag är ju väldigt ekonomisk av mig (i vissa fall) och i stället för att ha igång min jobbdator i arbetsrummet från tidig morgon till sena kvällen, tänkte jag att jag skulle spara ström med att endast ha igång en sådan här liten surfbräda för mitt nöjessurfande. Med dagens elpriser sparar jag snabbt in inköpspriset, eller hur? Ingen fråga om saken, den var ett absolut nödvändigt inköp! Varför rosa? För att jag ska få ha den i fred, förstås! Och för att jag börjat bejaka flickan i mig själv, jag som alltid varit en blå pojkflicka!

Min väninna Milla var så vänlig och hämtade hem en Barometer åt mig från Ikea i veckan. Nu kan jag äntligen sitta i soffan och läsa eller handarbeta (när jag inte surfar). Hittills har jag mest handarbetat eller läst i blindo på soffan, för den gamla lampan var inte mycket annat än en prydnad.

Sportlovsnytt, del 1

Här firas det sportlov den här veckan. På måndag motionerade vi makens plånbok i Jakobstad och på tisdag min dito på lokalt plan. På onsdag stod det skogsröjning på schemat, likaså idag, torsdag, även om jag själv måste stanna hemma och jobba för brödfödan.

Sysselsättningen i måndags och i tisdags var ju på alla sätt trevligare, faktiskt kändes det nästan som julafton igen. Jag röjde i mina skåp i barndomshemmet och hittade lite grejs att ta hem, besökte loppis och gjorde några små fynd, tiggde till mig lite kakformar av moster och gjorde ett par inredningsaffärer osäkra. Maken nästan tvingade mig att köpa allt jag vidrörde, så att jag inte skulle ångra mig efteråt – han känner mig vid det här laget!
På loppisen hittade jag en bricka och en liten skål och de går så bra ihop med ett av mina gamla fat, fotot på mommo som minitös och glasklockan.


En uppsättning glas som mommo ärvt av sin moster Agda fick flytta hem,


likaså en uppsättning som mamma köpt i början av 60-talet.

Mamma var en hejare på att handarbeta när hon var ung och hade händerna i skick. Här är en hög med dukar och spetsar som jag kan få användning för vilken dag som helst.

Gamla glasburkar fick också följa med. Måste bara hitta på någon vettig användning för dem.

Moster hade precis bakat bullar och muffins när vi hälsade på hos henne. Jag föll direkt för formarna och fick ta hem halva satsen!

Nästa gång ska jag visa vad nytt jag fyndade under vår sportlovsresa :-)

Hallbilder

Igår fick jag äntligen hem ett M! Min väninna i Jakobstad och jag brukar springa ärenden åt varandra, så igår när hon kom på besök hade hon med sig min bokstav och i utbyte fick hon en kofta som jag handlat å hennes vägnar. Varför det blev ett M? Det står ju förstås för hem (fast på franska), mamma, mommo, moffa, mitt andra namn och mycket mer :-)

En ny skylt damp ner i postlådan häromdagen och ofta när nya saker flyttar in, får andra saker flytta på sig. Lite ommöblering på möbeln under hyllan.

Mitt fuskfönster som hängde på väggen där vitrinskåpet nu står har blivit uppspikat intill spegeln, vars ram fått ny färg. Det ser faktiskt inte lika rörigt ut i verkligheten.

Mera minnen

Jag skriver en hel del om mina morföräldrar i den här bloggen, och det beror nog på att en stor del av mitt hjärta är vigt åt minnet av dem.

Mommo och moffa bodde i Gamlakarleby, moffa var företagare och basade för den första bensinstationen i stan. Under krigsåren var det bland annat svårt att få tag på kaffe, men moffa hade visst de rätta kontakterna, så det fanns ofta kaffe i huset under en tid då folk i allmänhet fick nöja sig med surrogat. Om det var för kaffet eller för att familjen i övrigt var trevlig ids jag inte spekulera i, men utgående från moffas och mommos gamla gästböcker var deras hem välbesökt hela tiden.

Jag förvånas över hur sociala folk var förr. Visserligen hade både mommo och moffa många syskon som sågs ofta, men hemmet besöktes också av vänner - än var det kaffegäster, än bastugäster och än pidrospelande gäster (pidro är ett kortspel som är väldigt populärt i Österbotten). På moffas namnsdag i augusti 1943 hade han femton gäster! Hur vanligt är det idag?

Jag är så glad över att ha dessa gästböcker, de är som privata historieböcker från en svunnen tid. Det som berör mig nästan mest är att dessa människor faktiskt levde under osäkerhet och ofred, men lät sig ändå inte nedslås. Här kommer en av texterna från nyårsvakan 43/44:

"En nyårsvaka
med mången kaka
samt sång och spel
ej gjort oss stel
År 44 nu inträtt har
må freden komma för oss, en och var
Ett tack ska Inga och Verner ha
för gästfriheten på årets sista da'"

Försvarstal

Det är alldeles för lugnt i min bransch nu och det ger mig alldeles för mycket tid att fundera på hur jag skulle vilja förändra vårt hem. Just nu lägger jag ner en hel massa tid på att besöka och inspireras av alla underbara inredningsbloggar som finns där ute. Att jag sen inte kan låta bli att köpa hem tidningar gör ju saken etter värre. Sen är det ju ett våldsamt stort problem att det inte finns tillräckligt många trevliga inredningsaffärer i stan, vilket betyder att jag surfar på alla tänkbara webbshoppar också. Och klickar hem en del prylar...

Fast å andra sidan - jag är redan medelålders (ringer illa i mina öron trots att jag gillar att bli äldre), barnen börjar bli stora och kräver inte så mycket längre och vi har inga lån, så varför skulle jag inte unna mig saker som gör mig glad? Dessutom reser vi aldrig och eftersom jag jobbar hemma, behöver jag inte köpa en massa nya kläder stup i kvarten. Ni fattar väl att jag försöker rättfärdiga mitt "kostsamma" inredningsintresse ;-)
Ändå har jag dåligt samvete.

Körsbärskvistarna jag tog in häromdagen kostade i alla fall ingenting... *nöjd*

Många

Många irriterade tankar har passerat mitt huvud sedan igår. För tre veckor sedan beställde jag läkartid och fick en tid idag, den 17:e. Igår blev jag uppringd från hälsocentralen och fick tiden avbokad eftersom läkaren själv insjuknat. Någon ny tid hade damen som ringde inte att erbjuda, eftersom hon ännu inte fått listan på mars månads lediga läkartider. Det tar följaktligen åtminstone två veckor till innan jag får träffa en läkare. Man ska nog inte vara allvarligt sjuk i den här kommunen.

Ikväll får vi besök av vår läkarvän från Ystad, men han har sportlov, så jag kan ju inte antasta honom med mina frågor.

Dagens bild har inget med läkare att göra.

Brädmani

Snart har alla rum en egen bräda, så nu ska jag lugna ner mig lite och försöka hitta på något annat pyssel mellan varven. Den här brädan huserar i mitt arbetsrum och har fått inledningen till The Whos låt Baba O'Riley påstämplad.

Lördagsbilder

Det blev en bräda till häromdagen. Den får husera i köket tillsvidare. Sönerna har lagt in beställning på egna brädor, men jag vet inte om de ska få några, för jag tycker deras textönskemål är lite märkliga.

Det var en sanslöst vacker dag igår. Som ni ser gick naturen helt i de finländska färgerna vitt och blått. Vid broarna var det så tjockt med rimfrost på träden att man knappt såg kvistarna inunder rimfrosten. Jag har aldrig sett något liknande!


Jag hoppas att min ros inte fick frostskador när jag tog den ut för en fotosession igår. Ifall den blev skadad, får du köpa en ny, gubben ;-)

Alla hjärtans dag

Ha en mysig Alla hjärtans dag, allesamman!

Moffas brev

Jag har sparat några brev som jag fick av min morfar när jag var liten. Jag skrev visst ofta brev till honom när jag var sjuk, för i alla brev önskar han att jag ska krya på mig. I brevet här nedanför berättar moffa att han fått min lyckorya klar och att han tänkt på mig under hela arbetet och att han knutit in många kärleksfulla tankar om mig i ryan. Han ville att ryan skulle bli ett minne av honom, min egen moffa. Under alla dessa år har ryan hängt på väggen i mitt rum i barndomshemmet, men nu har jag bestämt att den ska få flytta. Faktiskt förstår jag inte varför det inte hänt tidigare!
Sitt sista brev till mig skrev moffa fredagen den 14 april 1972, en vecka innan han dog, och i brevet ser han fram emot sommaren och att eventuellt få följa med till vår sommarstuga och meta abborrar, det som han tyckte bäst om att göra. Tyvärr fick vi inga fler somrar med moffa. Han dog hos oss tidigt fredagen därpå, och efter den dagen har inget varit sig riktigt likt längre.

Vårblommor

Maken blir så glad när jag bär hem sådana här vårblommor. Eller rättare sagt blir han ju inte glad åt att jag bär hem blommor, utan åt det faktum att de blommor jag bär hem är sådana som inte behöver hans omvårdnad. Det är nämligen han som är "blomvattnerska" hos oss, han har ju det där med jordbruk och sådant i blodet.







Fast i det här sista fallet misslyckades jag lite och kom hem med en som ska ha vatten. Jag har mutat honom med choklad, så han har förlåtit mig.

Squiddlys nya vinterrock

Igår på eftermiddagen hade jag sådan huvudvärk att jag inte kunde jobba, men att virka gick någorlunda. Det blev en ny ytterrock till Squiddly, min iPod, så att han inte ska frysa när vi är ute den här årstiden. Mycket lättare att ro fram honom ur den här påsen som hänger runt halsen (innanför min jacka) än att hissa upp jackan och försöka meta fram apparaten ur byxfickan. Bara jag slipper min förkylning och temperaturen stiger något, ska vi provköra påsen.

Roligt

Det här med textbrädor är det roligaste i inredningsväg på länge! Det går ju att variera i det oändliga och alla olika texter betyder olika för olika människor. I just love it!

Mina texter kommer från två olika låtar av Bruce Springsteen. Det är samma bräda som fått en text på var sida. Finurligt, eller hur? Flera brädor kommer det att bli, var så säker!

Mårar å på

Vi mårar å på här på mitt kontor, både Bruce (Working On A Dream), kaninen och jag. Kaninen gör inte så mycket annan nytta än att den får mig att dra på munnen allt emellanåt. Jag vänder och vrider på ord och fyller i blanketter så att både mina kunder och skattemyndigheterna (se kuvert under cd:n) ska bli nöjda. Mellan varven kopplar jag av med nyaste cd:n och drömmer mig några månader framåt när jag ska få höra låtarna live!

Igår blev min svarta sjal klar. Våldsamt stor blev den, jag vet inte om jag ska ha den på axlarna eller vira den runt halsen, men det kanske löser sig så småningom när behovet av något värmande upptill uppstår.

Igår möblerade jag om i mitt nya vitrinskåp och nu ser det mycket snyggare ut när det inte är en hel massa småprylar, utan kärl med mer enhetliga färger i det. Efter flitig vädring luktar skåpet inte ens illa längre.


Märkligt att det ska vara svårt att hitta fina blomkrukor i den här ändan av landet. Jag har sökt och sökt i ett par veckor redan, ända tills igår när jag gjorde stan med Skogsbris-havsdoft och hon visade den här rätt väl undangömd under ett bord på Indiska. Äntligen en som jag kunde godkänna och faktiskt gillar. Om ni bara förstod vilka förväntningar jag har på Plantagen som i vår öppnar en filial här i stan!

Utmanad

Jag fick en ny utmärkelse (den tackar jag å det varmaste för) och samtidigt en utmaning av Zinkbaljan. Hon vill att jag skulle räkna upp fem saker som jag inte kan vara utan, och det ska väl inte vara så svårt att åstadkomma. Jag utelämnar familjen, som jag är grymt beroende av!

1. Morgonkaffet. Bara jag får en mugg kaffe (numera med äkta grädde i!) klarar jag resten av dagen utan denna drog.
2. Mat. Jag älskar mat, och det syns ju på mig. Sedan en tid tillbaka kör jag med en kosthållning som får många att rynka på ögonbrynen, men denna diet har faktiskt fått mig att krympa en del utan att jag behöver känna hunger eller utan att jag behöver känna att jag går miste om det goda i livet!
3. Tandborsten. Där behöver jag väl inte elaborera mera.
4. Läppomada. Ett beroende som jag får skylla mig själv för att jag fastnat i. Under trettio års tid var jag också beroende av handkräm - jag måste kleta ner händerna varje gång jag tvättat dem och det var jättejobbigt. Men så hände det sig att jag hamnade in på sjukhuset i en halv vecka då jag var nästan mer död än levande och under den tiden kom jag ur mitt beroende! Nu undrar jag om jag kunde komma ur läppomadaberoendet lika enkelt... eller om jag ens vill...
5. Datorn (främst då min e-post och internet). Enough said!