Inhemska vindruvor

När man får smaka på vindruvor som är så goda som dessa och som är odlade i ett växthus i min hemstad, blir man sugen på att gräva ner en och annan planta själv. Men jag undrar om de faktiskt skulle trivas i vår lerjord och på våra breddgrader. Någon som vet? I växthuset har vi inte rum för vinrankor, dessvärre.

Egen skörd

Ni tycker säkert att jag är tjatig, men nu ska jag igen slå ett slag för det här med egenodlad mat. Både min gubbe och jag har vuxit upp med egen köksträdgård och eget potatisland, och även om jag hatade att rensa köksträdgården när jag var liten - av någon anledning var det mitt jobb där hemma, jag har på känn att det berodde på att jag var kortast och inte behövde böja mig lika mycket som de andra - kunde jag inte tänka mig att vara utan eget trädgårdsland när vi byggde vårt hus. Och ju äldre jag blir, desto roligare tycker jag det är att kunna skörda och tillreda egenodlad mat. Vi börjar skörda redan i juni. Först ut är de olika salladssorterna, men också gurkan var rekordtidig i år, redan innan vi var halvvägs inne i juni hade vi skördat åtta gurkor från två plantor!

Och titta vad mycket man kan göra av det som växer utanför dörren! Ändå utgör bilderna jag visar bara en liten del av allt det vi tillrett av egen skörd i sommar. What's not to love? 

Växthuset

Nu kan jag ju tycka att ni fått se alltför få bilder från vårt växthus i sommar. Å andra sidan ändrar det inte så mycket från år till år, men det kan ju hända att ni glömmer hur det ser ut, eller att ni har ett nyvaknat intresse för växthus och inte får nog av bilder från sådana.

Äppel päppel

I år ger vårt äppelträd så där lagom mycket frukt. Vissa år får vi knappt några alls, och vissa år har vi så det skulle räcka till ett helt kompani eller två, men i år blir det just lagom av sorten. I går kväll körde jag en sats med min äppelskalare/urkärnare och hängde upp dem på en tråd här hemma. Jag har gjort det någon gång förr, och det doftar så gott i huset när äpplena hänger där och torkar. Bättre än i ett parfymeri, jag lovar. Visserligen har jag inte besökt ett endaste ett parfymeri, men det är väl en bisak... På tal om bin och annan ohyra så delar vi ju äppelskörden med både fåglar och harar. Än så länge har djuren bara mumsat på den frukt som ligger på marken, men i år hänger äpplena så lågt, så haren skulle lätt som en plätt nå upp till dem utan minsta ansträngning, så det är väl bäst att plocka tomt om man vill njuta av dem själv. Lustig kvist den här här nedanför, inte sant? Den växer rakt neråt. Nåja, den kanske hänger ner av äpplenas tyngd, men det låter roligare om man säger att den växer neråt.

Finfina exemplar som numera hänger på tork.

Röd skörd

Det blir många bilder på grönsaker och sådant stuff så här års. I år är vi alldeles till oss av den goda skörden, för så här bra har saker och ting inte vuxit hos oss tidigare. Om det är den varma våren som är orsak till det, eller om vi bara fått grönare fingrar med åren kommer vi väl inte att få något svar på, men det gör inget. Vi är nöjda så här!

Who knew?

Vem skulle ha trott att dill är så fint? Jag tog faktiskt in några dillkvistar i vardagsrummet, men där trivdes de icke, i stället lade sig ett ljusgultgrönt damm över soffbordet, så det är väl lika bra att njuta av finheten på utsidan.

Hallonskog

Det är ju en himla tur att vi inte är trädgårdspedanter. Och att vi gillar hallon. Annars skulle nog den här synen få håret att bli grått över en natt. Förutsatt att det inte redan är det, förstås.

Tur i alla fall att det går att hålla hallonskotten i schack med gräsklipparen. Vi visste att hallon sprider sig lätt, men att de var så här ivriga, kom som en överraskning. Som med så mycket annat borde man ju ha läst på litet mer innan man dunkade in plantorna i jorden utan att begränsa dem på något sätt, men det var inte lika lätt förr, före internätets tidevarv, och det får man sota för i dag. Fast som sagt, bären är ju goda i alla fall.

I dag ser hallonbeståndet helt annorlunda ut, eftersom gubben kapade ner det (jämte gräset) i går kväll...

Köksträdgården

Det är inte mycket till snö i vinter, och frågar ni mig, kan det gott förbli så. Jag har redan börjat blicka mot den nya odlingssäsongen, i dag skrev jag nämligen in i min nya kalender vilka potatis- och salladssorter jag ska hålla upp ögonen för i vår! Det känns inte så förfärligt långt kvar tills dess, faktiskt.

Bästa salladen

Den gångna odlingssäsongen hade vi lyckats hitta en salladssort som verkligen gav lön för mödan. Trots att den vissa nätter varit så frusen som på bilden här nedanför, är den fortfarande helt gångbar, och den har växt like crazy hela säsongen. Gourmetsallad tror jag sorten heter, och den ska vi absolut så varje sommar framöver.

Växthuset för nte gången

Efter en säsong med ett riktigt växthus (Vi hade tidigare ett fult "tomatskåp" som stod mot garageväggen och rymde fyra tomatplantor. Det funkade också bra, men var ju inte direkt en skönhet att vila ögonen på) kan vi glatt konstatera att växthuset är det bästa vi gjort på länge. Det är vackert att se på, det var roligt att kunna ta tillvara fönstren från gubbens gamla hemgård, det är en stor fröjd att kunna gå in där och njuta av doften av tomaterna och framför allt ger det en stor tillfredsställelse att få äta egenodlade grönsaker. Gurkplantorna gav god skörd de också medan de ännu levde, men helt plötsligt gav de upp kontraktet, och vi vet fortfarande inte om de fick för mycket eller för litet vatten eller om vi bara inte har gröna gurkfingrar. Vi ska göra ett nytt försök nästa år, för hemodlade gurkor är verkligen något extra, skillnaden mellan dem och köpegurkor minst lika stor som skillnaden mellan hemodlade och köpta tomater. Jag längtar redan till nästa växthussäsong...

Solig söndag kväll

Grönt är skönt, inte sant? Och vårt lilla växthus är som ett litet vitt smycke bland allt det sommargröna, ett litet smycke att vila ögonen på.

Ängen med hundloka bakom vår gård tillhör inte oss, utan kommunen. Maken brukar ta sig an ängen med sin trimmer ett par gånger varje sommar, men i år har vi bestämt att den får vara i fred. Får se om vi står ut sen när blomningen är över. Just nu ser den ju rätt charmig ut.

Grönt var det här!

If you say so (se kommentarerna till gårdagens inlägg), så brassar vi på med mera grönt. Ann-Christine, ser du var den ena ljuslyktan hamnade? Jag svepte av missstag ner den i golvet häromkvällen, och foten strittade av...

I växthuset

Ni kommer att tröttna på mitt tjat om växthuset både en och två gånger innan den  här växthussäsongen är förbi. Det är ju så nytt och så roligt, så ni får låta mig hållas och härda ut. Det här bordet lever varje dag - i går såg det ut så här, i dag ser det redan annorlunda ut. Kanske det är det som kallas levande trädgård (även om min inneträdgård också innehåller en och annan icke levande växt). ;-)

Vi testar med två olika chilin i år. Vi gillar mat med hetta, men har ännu inte hittat någon sort som är hot enough.

Lyktor är bra att ha. Alltid och överallt. Och ju fler, desto bättre.

 

Odlingsdags

I lördags grejade vi på gården hela halva dagen. Odlingslådorna fylldes med jord och diverse plantor blev nergrävda i sina sommartillhåll. Också maken i det här huset har sina ljusa stunder (mer än vanligt alltså) - se nu till exempel på det fina locket som ligger på den ena odlingslådan. Han sågade ur locket, men lämnade ramen och nitade därefter fast fiberduk i ramen. Nu är det lätt att bara lyfta på locket när man ska åt det som växer där under. När alla frön grott och risken för att de ska bli uppätna av bevingade varelser är över, får locken lyftas av och sparas någonstans tills nästa odlingssäsong. Behändigt.