Januarikök och -vardagsrum

I går hände något så ovanligt som att vår säng blev bäddad med överkast och allt, så då måste jag förstås passa på att lufta min Nikon och knäppa några översiktsbilder av inredningen så som den sett ut nu i januari. Jag misstänker nämligen att det inte dröjer värst länge förrän en och annan detalj i gult börjar dyka upp här hemma, och då åker åtminstone vardagsrumsmattan upp på vinden. Gult introducerade jag hos oss förra året, och just nu känns det helt rätt att färgen får göra en comeback. Men inte riktigt än.

Just nu snöar det multum. Tjugo centimeter nysnö hotade de med i går, och den prognosen ser ut att stämma. Jag hade gott klarat mig utan det nya snötäcket, men vädergudarna struntar som vanligt i vad jag tycker, så det är bara att gilla läget. As ever.

Julkök

Jag passade på att fota vårt kök på nyårsdagen medan det julröda ännu är kvar. Risken att det åker ut är överhängande, och man vet aldrig i förväg när det händer. Fast fortfarande känns det bekvämt med rött. Och med julgran. Granen kanske stannar ända till påsk, vem vet. Den barrar ju inte alls oavsett hur länge den står inne, höhö. 

Söndagsmiddag

Han ser så avslappnad ut i köket, vår yngre son, där han står och lagar söndagsmiddag till sina päron och sin mormor. Ruskigt god blev maten dessutom. Grönsaker i sig är ju smakrika, men att han sedan inte är rädd för att använda kryddor, gör ju inte saken sämre. Från och med nu tänker jag inte längre stå för söndagsmiddagen varje helg, det här var nämligen en lyx jag vill njuta av flera gånger.

Solgult

Jag har gått händelserna i förväg och plockat i påsken i köket sedan en tid tillbaka. Som trogna läsare kanske förstått gillar jag många olika stilar, och många olika färger, och jag samlar gärna på mig av både det ena och det andra. I stället för att ha allt framme samtidigt, brukar jag dela upp året i olika porslinsperioder. Vintern övergår nu försiktigt i vår, via påsken. Jag har inte bråttom med att ta in vårfärger under senvintern, för jag gillar ju det färglösa svartvita också. Och nu har jag testat och konstaterat att det även går att blanda svartvitt och blommigt, så det kommer jag troligtvis att köra med i sommar. Världsliga saker, kan tänkas, men jag måste ha något annat att tänka på och lufta än alla bekymmer som min hjärna jämnt och ständigt plågas av.

Last Christm... nej jag menar Last Week

Här kommer några instagrambilder från förra veckan då min riktiga kamera hade höstlov. Skålarna här ovanför passar perfekt in i mitt svartvita höstkök, så dem kunde jag inte lämna kvar i affären när jag såg dem. Fast nu ljuger jag lite. Första gången blev de kvar, men väl hemma kom jag på bättre tankar, och dagen därpå åkte jag tillbaka och köpte hem dem. Så där går det varje gång. Först ska jag låtsas vara sparsam, men det lär jag ju aldrig bli, så varför fortsätter jag att försöka lura mig själv?

I söndags firades fars dag även hos oss. Endast en av gubbens tre söner var fysiskt närvarande, men de två andra var med i anden och via telefon och dator. Gott så. God var också kakan jag bakat. Receptet hittar du här (klicketiklick), jag bakade nämligen samma kaka till förra årets farsdagsfirande.

En kraftigt filtrerad bild av höstpyntet som snart byts ut mot något helt annat...

Instaoctober

Först av allt vill jag å min gubbes vägnar tacka för alla komplimanger om våra nya lampor! Tick, tack så mycket!

Efter en mycket jobbtyngd vecka har jag lite svårt att slappna av, så jag vaknade tidigt, tidigt i morse. Eftersom jag bestämt att inte uträtta några storverk i dag, bläddrade jag i mitt telefongalleri och klickade ihop några collage av oktober månads instagrambilder (alegningela heter jag på det forumet) i stället. Vill ni se en sammanfattning av hur oktober sett ut hos oss?

interiörbilder

matbilder, obviously

nyanskaffningar

mot svart bakgrund

höst

inredningsdetaljer

I dag har vi alltså inget annat på programmet än att åka ut till skärgården för att tända ljus på svärföräldrarnas grav. Ha en fin lördag, mina vänner!

Reportage om oss

Nu har det andra reportaget som Kamomilla fotade hos oss i somras dykt upp i tidningshyllan. Jag blev så glad att det var en av mina favorittidningar Älskade hem som ville ha oss med i sin fräscha tidning. Det är alltså nummer 9/2013 ni ska leta efter nu:

Bland annat så här ser vi ut i tryck:

Kamomilla har en del bilder från oss på sin blogg (klicka), och här kommer några till som hon var så snäll och skickade till oss (själv hann jag inte fota alls den där dagen, förutom några stackars bilder från växthuset):

Höstkök

Nu har den färggranna sommarmattan fått åka upp på kallvinden och ge plats för den färglösa höst- och vinterdito. Sommarporslinet på de öppna hyllorna gick samma öde till mötes, och plockades in i ett av skåpen därifrån vinterporslinet plockades fram. Varje säsong måste (!) man (jag) dessutom utöka sitt (mitt) sortiment, så i höst har ett par nya skålar och några nya muggar hittat hem till oss.

Den stora skillnaden mot förr är jag inte längre köper hela dussinet när jag faller för nytt porslin. Numera kan det räcka med att köpa två av var. Alltid något. Plånboken tackar också, för den är inte så tjock med en pensionär och en egenföretagare i hushållet.

Färgchock

Som sagt är det färg som gäller just nu. Också köksgolvet fick sig en omgång och blev nu glatt randig i stället för att "prydas" av en svartvit matta. Vad glad jag blir varje gång jag står på mattan och tittar neråt!

Här bor vi, del III

Så har då turen kommit till hemmets hjärta. Köket renoverade vi för drygt två och ett halvt år sedan, och jag är fortfarande lika nöjd med dem som jag var då. Konstigt, jag som är så ombytlig av mig. Jag har lovat min kära äkta hälft att vi inte ska renovera köket flera gånger, så jag får så lov att gilla det om jag vill eller. Hittills har jag som sagt nog velat gilla det, och med tanke på vilken dyr historia en köksrenovering är, ska jag se till att gilla det tjugo år framöver också.

Vi har rätt mycket förvaringsutrymme, men en hel del mindre än före renoveringen, så jag har fått göra mig av med en hel del kärl och grejer. Problemet är bara att det ständigt dyker upp en massa fina kökssaker i köksvärlden, och dem har jag så himla svårt att stå emot. Därför är en rensning av skåpinnehållet verkligen av nöden mycket snart.

Här bor vi, del I

Nu tycker jag det är dags att fräscha upp era minnen och visa hur vi bor. Om ni inte är lika glömska som jag, ber jag om ursäkt för att jag visat liknande bilder förr. Det är nämligen inte mycket nytt under solen här, förutom någon enstaka kudde och något enstaka prydnadsföremål. Jag är själv förvånad över att jag inte orkat förnya mig så mycket i höst. Plånboken är nöjd, dock. Håll till godo, mina vänner.

Här inne för mina blommor också en tynande tillvaro. Om blomvattnaren varit för ivrig eller för lat med att vattna, lär vi aldrig få veta. Jag borde kanske satsa de där insparade slantarna på några nya krukväxter.

Bloggtorka big time

Tro det eller ej, men jag höll i min kamera EN endaste gång förra veckan. Jag tror inte att kameran och jag haft en så lång paus från varandra sedan tidernas begynnelse. I alla fall inte sedan jag fick min första rediga digitalkamera. Men nu vet jag ju att jag också överlever utan kamera, men med nöd och näppe.

I brist på färska foton att visa, och eftersom ni förmodligen hunnit glömma hur det ser ut hos oss under min inaktiva bloggvecka, tänkte jag påminna er om hur det ser ut här i vår boning.

Vårt sovrum, som för några veckor sedan genomgick en uppljusning. Det ni inte ser är min promenadmatta som jag försöker använda så mycket jag bara orkar och hinner. Den bor i sovrummet, så att jag ska kunna se på tv samtidigt som jag traskar på den.

Gästrummet som också fungerar som pysselrum. Det är ett år sedan vi omvandlade detta rum, men än har jag inte pysslat något där inne. Men det är ju bra att ha ett rum för den sysslan, ifall man skulle drabbas av flugan framdeles.

Vardagsrummet har också genomgått en förvandling i vinter. Möblerna är de samma, men väggarna har blivit vita och nu har vi ett aldrig tidigare skådat ljus där inne. Bra för åldrande ögon bland annat. Dessutom blev rummet flera kvadratmeter större på köpet. Eller åtminstone känns det så.

Och köket. Det finns inte mycket att orda om det, förutom att jag är så nöjd över att vi äntligen kom oss för att renovera det för två år sedan.

Till nästa inlägg ska jag försöka rasta kameran. Wishing myself luck with that...

Hjärtan på burk

Ibland måste man köpa godis bara för att det matchar inredningen i övrigt, eller hur? Återstår att de hur länge godiset står sig där i glasbehållaren. Jag borde kanske lägga ett lås på burken, inte för att jag är rädd för att gubben äger upp godiset, jag är mer rädd för mitt eget sötsug trots att detta skumgodis inte har någon smak överhuvudtaget. Efter några varma dagar vaknar man till ett -15-gradigt Österbotten. Inget gummistövelväder precis, fast jag just skaffat mig ett par fina nya sådana... Ha en skön söndag, folks!

Färgchock

Utifrån de bilder jag visat från vårt hem på senare tid märker jag att vi ser rätt svartvita ut, så i dag tänkte jag bjuda er på en riktig färgchock. Hoppas ni inte svimmar av allt det färggranna på vår kökshylla! ;-) Ni ser ju vilken färg som tycks vara förhärskande i vårvinter. Det här är ungefär så långt jag kan gå med det blåa i dagsläget. När vi byggde vårt hus för 16,5 år sedan gick det mesta här i blått. 

Jag minns att en av grannarna en gång sa att det skulle bli synd om gubben den dagen jag tröttnar på blått, och jag vill nästan påstå att han hade rätt. Numera har jag rensat undan det mesta i den färgen, och allt koboltblått glas har jag sålt på loppis. Huset är fortfarande ljusblått, och även om jag många gånger tänkt att vi ska byta färg den dagen huset ska målas igen, så tror jag inte att jag klarar av att byta färg. Vårt hus ska helt enkelt vara ljusblått. Så är det, och så kommer det att förbli.

Herr Hubert Kenwood

För någon månad sedan var jag fast besluten att göra mig av med Hubert, och skaffa en Kitchen Aid i hans ställe, men yngre sonen fick mig övertalad att låta vår gamle vän stanna. Hubert har ändå tjänat oss väl i flera år redan, och han fortsätter att jobba lika enträget som förr. Han förtjänar att få stanna till sin pensionering. I går fick Hubbe jobba igen. Det han fick knåda var en deg till det ni ser här nedanför. Var och en får kalla dem vad han eller hon vill. Hos oss heter de i alla fall semlor. De blev ett prima komplement till blåmögelsostsoppan jag hade tillrett.