Nyårsdukningen

God fortsättning på det nya året, mina vänner! Nu kommer ni att få en riktig fotobomb på min nyårsdukning. Jag hade svårt att välja ut bara en eller två bilder, så ni får se nästan oändligt många i stället. Att skryta på sig själv är a big no-no, men det struntar jag i nu när jag säger att jag tycker det var ett tjusigt bord vi fick sätta oss vid. Jag blev åtminstone glad av allt det vackra. Maten var inte fy skam den heller. Och inte heller sällskapet. Tack till gästerna!

Nu är glada julen slut

Som vanligt började frossarhelgen med julgröt till lunch på julaftonen. Efter den var det äntligen, äntligen dags att plocka fram favoritduken ur gömmorna och duka för följande måltid.

Jag tror att mitt sällskap äntligen lärt sig att äta med förstånd de många rätterna till trots, för ingen verkade ha överätit sig på julmaten i år, även om vi fick skjuta upp efterrätten till kvällskaffet efter julklappsutdelningen. Efter att bara ha varit fem vid matbordet de senaste två åren, var alla sittplatser åter upptagna. Det är roligt. Fast fler ryms runt bordet, det går ju att dra ut, så en till son och ett par flickvänner/sambon till är alltid välkomna.

Mängden julklappar minskar tydligen inte, men det beror ju på att alla är så snälla under året. Och på att vi blivit fler. Dessutom är det ju roligt att ge (ja, ja, också att få).

Efter julaftonen har vi inte gjort mycket vettigt. Gubben och jag har mest suttit med näsan i varsin julklappsbok, plockat fram mat och diskat undan. Och jag har försökt kurera min förkylning. Tids nog blir det stressigt igen. 

Påskamat

Sådana här helger kretsar allt kring mat hos oss. Det gör det förresten alltid. Hos oss lever vi för att äta och inte tvärtom, hehe. Inte ens min två veckor gamla flunsa, som ökade i styrka i helgen, hindrade oss från att fokusera på maten. Jag är nämligen inte som resten av familjen - jag äter gärna även om jag inte känner mig kry.

På långfredagskvällen hade vi vänner på besök. Det åt vi bland annat åt allt det där söta och goda jag visade i förra inlägget. I går blev det en hälsosammare meny när vår son och min mamma var här på middag. Då serverade vi bara saker från växtriket. Mycket smakrikt. Lyckligtvis blev det över så mycket att vi får äta rester i dag. Det gjorde vi förresten i lördags också. Vi är inte så kinkiga, och har inget emot att äta samma mat flera dagar i rad. Huvudsaken är att vi får ÄTA. (Fast det där var ju en sanning med modifikation, vi äter ju inte längre varje dag.)

Orientaliskt

Vi har som tradition att bjuda min mamma och vår yngre son på mat varje söndag. Numera är söndagsmaten dock en liten utmaning eftersom sonen övergått till vegansk kost (tidigare åt han både fisk och mejerier, men icke längre). Men en dag i veckan kan man väl anstränga sig litet för glädjen att få ha "lillen" vid matbordet. I går hade jag ett orientaliskt tema på middagen (couscoussallad, chili-, vitlöks- och ättiksmarinerad zucchini, falafel och avocadoröra). Och så klart ska dukningen matcha maten.

Detta längtar jag efter

Vad jag längtar efter sommar, värme, ljusa dagar (fast dem har vi ju redan) och att kunna äta i trädgården. Så här dukar jag ju inte varje gång vi äter ute, men jag använder gärna finporslinet ofta, det gör ju ingen nytta längst inne i skåpen heller.

Lyckligtvis behöver jag inte vänta så himla länge. Senast i maj brukar vi flytta ut i uterummet och där tillbringar vi sedan nästan all ledig tid ända fram till september. I cannot wait!

Nya årets första gäster

Och så har vi vänt på bladet och bläddrat fram till år 2014. Hoppas det färska året har börjat bra för er alla! Vi avslutade år 2013 och inledde detta år med en liten bjudning för våra vänner Wivan och Martin från min hemstad "i norr". God mat (hoppas jag), goda drycker och gott sällskap är aldrig fel. Plussar man ännu med trevligt program i form av Rappakalja, kan det ju bara bli lyckat. Hoppas gästerna trivdes lika bra som värdarna. Åtminstone ser de glada ut på bild.

Vi hade knappt hunnit säga hejsvejs till Wivan och Martin när nästa laddning vänner dök upp - Kamomilla och hennes Janne gjorde Österbotten (i jobbärenden) och tillbringade första kvällen och natten hos oss. Vi träffades också följande kväll över en bit mat på en av stans restauranger. Verkligen trist att flera av våra goda vänner bor så långt i från oss. Vi får bara se till att göra det mesta av de stunder vi ses. Och det tycker jag nog att vi gör.

Framöver kommer det att bli lite glest med gäster, för jag kommer att få jobba som ett svin, och då finns det inte mycket energi över för socialt liv. Efter att jag åkte med full fart rakt i den där omtalade väggen för ett antal år sedan, är orken inte längre vad den borde vara.

Gav vi några nyårslöften då? Icke, sa nicke. Vi gör och lever så gott vi kan, och det duger. Och med de orden avslutar jag och önskar eder en riktigt god fortsättning på det nya året!

Julen 2013

Så var den julen förbi. Julbordet måste jag givetvis föreviga för framtiden, men så mycket annat kommer ni inte att få se från vårt julfirande i år. För första gången har vi inte ens träffat släkten alls under julhelgen - förutom mormor förstås, men hon hör ju till familjen. Vi får satsa på att träffa släkt och vänner under de kommande månaderna i stället. Det går säkert lika bra, det.

Dagens dukning

Som jag skrev i går blir det ju väldigt enkel mat hemma hos oss numera när vi bara är två vid matbordet under sex av veckans sju dagar. Men även om man äter enkelt, kan man ju pimpa upp den grå vardagen men en lite finare dukning emellanåt.

Reportagedagen

Nu har vi tidningen (klicka) i vår hand! Så här ser den ut (så ni hittar den i affären):

Det var roliga, men svettiga dagar när Kamomilla var hos oss. "Vi" fotade nämligen flera reportage - både på stugan och här hemma! Nedan finns mina egna mobilbilder från den där dagen på skären. Kamomilla (klicka) har lagt upp bilder fotade med sin riktiga kamera på sin blogg, så kika in där också, vetja!

Efterrätt

På söndag ska det vara efterrätt, det är en tradition som jag håller fast vid. I går bakade jag årets första äppelpaj. Den smakade inte helt fel, om jag får säga det själv.

Mitt recept är världens enklaste: lägg äppelbitar i en ugnsform, häll på lite vatten, ca en halv deciliter, och strö över lite socker. Blanda 3 dl mjöl med 1,5 dl socker och arbeta snabbt ner 150 g smör i det. Bred blandningen ovanpå äpplena och grädda i 225 grader i ca 25 minuter.

Matsal under bar himmel

Nu har vi kommit till slutet av följetongen uterum hos oss. Den sista i raden av rum är vår "matsal" utomhus. Där äter vi bland annat när det är för varmt i uterummet. Så här kan de se ut när man dukar till skördefest en sommardag:

(Färg)Glad Valborg!

En så här färggrann dukning har jag aldrig haft tidigare, men det gäller att smida medan järnet är varmt. Duken köpte jag redan förra sommaren, men då var jag inte riktigt mogen för denna färgprakt än. Under vintern har jag mognat så pass att jag nu klarar av den. Inte bara det, jag störtgillar den nu.

Solen lär lysa med sin frånvaro i kväll, så vi får hoppas att värdfolket och gästerna lyser upp tillställningen i stället. Och så hoppas vi givetvis att maten blir någorlunda lyckad. I mitt huvud låter det åtminstone gott, det jag ska bjuda på.

Ha en riktigt trevlig valborgsmässoafton nu, allesamman, och en glad första maj på det!