Imorse gav mig Mannen mig dagens/veckans/månadens/årets/årtioendets skratt. Jag frågade honom en enkel fråga och fick ett låååååååångt utlägg till svar. Utgångspunkt: Inti ska ha sitt kalas imorgon.
Jag: Ska vi ha skattjakt eller inte? Har någon OSAt till dig?
Mannen(vill verkligen inte prata om detta kalas): Åååååååååååå........... Visst visst........
Jag: Ja ja, skit samma om vi har skattjakt eller inte. Godis måste vi ha i allafall.
Mannen: Men va fan!!!! Ungarna leker ju spelar ingen roll om vi har skattjakt eller inte. Det är inte det som är viktigt.
Jag hade ett kalas som blev ett spontankalas som ALLA kommer ihåg, det var jätteroligt! Året efter hade vi ett fixat kalas, vi hade hyrt in en sånggrupp, fixat en jättefin lokal som vi var i. Inte en enda kommer ihåg det kalaset!
Jag(med öppen mun): Hade ni HYRT IN EN SÅNGGRUPP????????????????????????????!!!!!!!!!! VEM gjorde det tillsammans med dig?(frågar fast jag redan anar... Mamma till mannen skulle inte göra det, däremot hans något mer spontane och idériklige fader)
Mannen: Pappa och jag fixade det. Japp, sånggruppen hette OSTBÅGARARNA och skulle underhålla. Men ingen kommer ihåg det kalaset som sagt var. Alla kommer ihåg när XXX sprang till skogs på det där andra spontankalaset.
Jag håller vid det här laget på att ramla ihop i en hög av skratt. OSTBÅGARNA!!!!????? Mohahahahahahahaha!!!! Min man har haft ett kalas med sångunderhållning där gruppen hette OSTBÅGARNA!!!! Det är så roligt att jag fortfarande sitter och skrockar här på stolen. Nu förstår jag denna negativa inställning till barnkalas.
Men älskling, jag lovar, det ska inte hyras in ngn grupp som ska sjunga på något av barnens kalas. Och om det någon gång bryts så LOVAR jag att inte hyra en grupp som heter OSTBÅGARNA!!!! Hahahahahahahahahahahahaha