Tyngden av en filt

Denna sköna söndag 

kom mitt stora filtprojekt fram igen. 

Jag undrar hur jag tänkte när jag la upp så många maskor, 

varven är evighetslånga på grund av det 

men fint blir det. Mina rosa, grå och vita restgarner  räcker kanske till lika mycket till som det jag gjort. Jag hade inte tänkt köpa mer garn till den här filten men det kanske får bli så framöver. Det kommer i alla fall ta en god stund att virka upp de garner jag har. Perfekt stillsamt projekt, man springer int erunt så mycket med en stor tjock filt i knäet. 

Det är verkligen fint nu.

Närkingar

Försommaren är all over the place,

och det är inte bara asparna som sätter frö i stora mängder. 

Kastanjer tillhör mina favoritträd och de rödblommande är extra fina nu. 

Jag tycker också om tulpaner men vi har inga i vår trädgård eftersom rådjuren har en promenadstig över vår tomt. 

Allt är så vackert nu och färgerna så intensiva. 

Kanske får vi några äpplen i år, kanske blir det bara frukt till fåglar och insekter.

I lördags utökade jag familjen med två små lurviga sällskapsdjur som nu bor på hyllan ovanför mitt skrivbord. Jag pratar lite försiktigt med dem men än så länge blänger de mest. Jag tror de är blyga. Eller så har de lite svårt med dialekten här, närkingar som de är.

Karin på Ostbiten syr Kubbalufser och nu bor två hos oss. Säg inget till Morris...

Majs sista måndag

Jag och alla myggen gick en liten kvällsrunda.

Jag konstaterade att det är många långa taggar på berberisen och myggen höll med mig 

om att busken blommar ovanligt rikligt i år. 

Sedan tittade vi till den ena av våra två trädpioner, den med enorma vita blommor. I morgon kom vi överens om att titta till den igen för då är den nog som vackrast. 

När vi gick till de stora rhododendronbuskarna på norrsidan av huset anslöt några hundra myggor till. De ville också se alla lila blommor och 

de ville dessutom smaka på mig. Usch!

Jag gick in, förhoppningsvis ensam, och trädde upp en socka på en sockblocker och 

sa jag hej till den enda av alla mina pelargoner som jag kan namnet på. 

Hon heter Mrs Quilter och är sötare än söt och är dessutom en gåva från en kär vän för några år sedan. Min Mrs Quilter har fått många barn och de växer nu upp både här och där, några ute och några inne. Vi småpratade en stund om ditt och datt och sa sedan godnatt.

Sommarsmuts

Smutsiga små tassar har hållit min hand idag.

När matte behöver vila så vet en katt självklart om det och hjälper till så gott hon kan

och vi har tillbringat många timmar tillsammans idag.

Ibland kan man undra vad hon har för sig men 

om man vet att det just där, bredvid stocken, ligger lite sand, då förstår man varför det är så mysigt att ligga just där.

Sand är oändligt mycket bättre än gräs om katten själv får välja och Luna väljer alltid det bästa (förutom när hon väljer huggorm).

På vägen till brevlådan är en buske helt översållad av små gula blomklasar. 

Jag tror aldrig jag sett den blomma tidigare men den måste ju ha blommat flera gånger under de fyra år vi bott vid havet, kanske inte med så många blommor som i år för allt blommar ju mer än vanligt den här försommaren.

Jag kände inte igen blommorna men lilla dot upplyste mig om att det är berberis. Bra att veta, den går ju faktiskt bra att färga tyg och garn med!

Jag stickar lite här och lite där på Fine sand-koftan. 

En ärm är klar, den andra är påbörjad och ganska mycket återstår på kroppen. 

Jag stickade en lång ärm i stället för en 3/4-ärm som mönstret föreslår sittandes i halvskuggan på altanen.

Nu ska jag sätta mig inne intill en katt en stund, en katt med sommarsmutsiga små tassar.

Kortversionen

Helgen i koncentrat:

Mat, 

garn, 

mer garn, 

godsaker, 

flera sorters godsaker, 

kompisar, 

färgprakt, 

ull, 

alpacka, 

vänner, 

försommar

och ljuvligheter.  

Vi har årets första övernattande segelbåt i viken och  

jag njuter.

Så här fina helger är värda sin vikt i guld.

Från Blå till Vinter

Eli som gjort mönstret till min fina kofta har varit tvungen att byta namn på mönstret eftersom ett stort företag skickat sin advokat på henne och hävdat att hon inkräktat på deras märke. Det spelar ingen roll hur rätt hon har att använda ett namn (som dessutom är namnet på minst olika bergstoppar i Norge) så har företaget mycket mer pengar och resurser än hon har som egenföretagare. Mönstret heter numera Vinterfjell och inget annat och det där tidigare namnet som heter som något stort företag i Norge, det nämner vi inte ens. Småaktigt av dem att bråka med en ensam stickdesigner som bara säljer mönster på Ravelry. Tramsbyxor skulle jag vilja säga.

Vinterfjell är ett fantastiskt mönster som jag mer än gärna rekommenderar och vilken dag som helst så ska jag ta några bättre bilder på den fina koftan!

När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av ett rödlila hav av blommor  

och jag har aldrig sett äppelträdet så översållat av allt det vackra. 

Visst blommar allt ovanligt rikligt i år? 

❤

Spänning

Det slår ut fler och fler rhododendronblommor varje dag nu. 

Vi har vårt eget mini Sofiero fast inget kan mäta sig med äkta vara. Sofiero i rhododendronsblommingstid är något utöver det vanliga.

Buskarna med lila blommor är sist ut och jag hoppas de dröjer några dagar till så inte allt är överblommat om någon vecka. 

Min turkosa sommarstickning växer.

Mönstret heter Fine Sand och är gjort av Heidi Kirrmaier. 

Jag, som alltid stickat löst, stickar för ovanlighetens skull lite för hårt men jag gillar tyget som bildas och gör en storlek strörre än jag från början hade tänkt. Snart kan jag prova koftan och då vet jag om det blir bra eller om det blir till att göra om en bit. Spänning i livet kallas det.