Borta bra och allt det där

Nu är jag hemma igen efter några mycket intensiva dagar i Växjö. För första gången har jag sett en liten den av Teleborgs slott på insidan. Man kan bo på slottet men det gick fint att sova i en av grindstugorna som jag gjorde, och så slapp jag få besök av slottsspöket som säkert smyger omkring.

Första morgonen satt jag i det här vackra burspråket och åt frukost. Det var magiskt.

I slottsträdgården, som jag såg mer av än insidan på slottet, var det färgglatt och fint. 

Det var det ju förstås inomhus också. 

Det fanns flera vackra blomsterarrangemang.

Jag hann med en liten promenad i slottsparken varje morgon och varje kväll. Alltid lika rofyllt. 

Mellan slottet och grindstugorna är det en liten allé. Jag älskar alléer! 

Nu har jag inga mer inplanerade resor till Växjö men det kommer säkert tillfällen. Ska du till Växjö eller passera - stanna till en stund vid slottet, det är värt det!

Nu är jag som sagt hemma igen och jag kände mig efterlängtad.

Minerva inspekterade genast vad jag sysslat med på lediga stunder.

Morris kröp upp och la sig på mina papper för att förvissa sig om att jag inte skulle ta dem och åka iväg igen.

Lilla Luna, hon som inte är en knäkatt, kröp tätt intill mig i soffan och somnade. 

Familjen hade saknat mig och så jag tror bestämt att den här också gjorde det... 

Nu är Lottan lycklig igen, tack och lov.

Attacksomna

Just nu är jag så trött så jag kan attacksomna när som helst och i brist på ork att skriva kommer här några bilder av sånt som förgyllt en tuff arbetsdag. 

Det är liksom fantastiskt här. 

Godnatt!

Pausprojekt

Ikväll tittar jag inte ut över havet som jag brukar. Ikväll bor jag intill en sjö.

 Det är fint det också. 

Några få varv har jag virkat på min nu-måste-jag-ta-en-paus-sjal. 

Den borde nog ha varit lite större för några pauser till hade inte skadat. Jag ska försöka bättra mig i morgon!

Promenad i gränslandet till våren

Utbildningsdagar är tuffa och emellanåt riktigt ansträngande så det var skönt att hinna med en kort promenad på morgonen innan schemat drog i gång.

Jag gick en liten vända runt Teleborgs slott. Ett riktigt sagoslott. 

Numera är det hotell så vem som så önskar kan få bli prins eller prinsessa för en dag eller natt. Någongång ska jag prova.

Det ligger så fint intill sjön och i den lätta dimman så var det vackert och fridfullt . 

Fyra i rad, som väktare, står de stolta stammarna intill gångstigen.

Dagens ruta får känneteckna både anträngningen och glädjen med ny kunskap. 

Karins Hitte på(se) för mars har kommit och jag kunde förstås inte låta bli att ta några varv. 

De där gula prickarna är blåsippemittar. Snart blommar de!

Fredagsfnissigt

Vad har ni hittat på denna fredag? Jag har varit i Växjö igen. Det snöade ganska tätt på morgonen när jag körde dit men inte alls när jag körde hem. Kursen jag går är på Linnéuniversitetet och där finns en skulptur, eller egentligen flera, som jag tror heter Kurragömma. Tre figurer har jag hittills hittat och jag vet inte om det finns fler.

Första fotade jag i september. 

Andra i oktober. 

Och den tredje i dag. Lite kallt att gömma sig så här års. 

Det var kallt även inomhus men snön var, turligt nog, på utsidan.

Dagens ruta blev rosa. Rosa för att jag passerat övertrötthetsgränsen och blivit fnissig. 

Det går alldeles strax över för jag somnar nog när som helst.

Från dimma till upplysning

Växjö tur och retur kan sammanfattas så här.

Dimma, både ute och inne i mitt huvud. Till och från i alla fall.

Men visst finns det ljus i mörkret, både ute och hos mig.

Väl hemma så upptäcker jag att det varit tjuvar i min chokladstrut.

Lämna aldrig en öppnad godisförpackning hemma när du inte är där...

Tror ni jag orkar virka en blomma idag?

Jag har kommit av mig i en blomma om dagen-tanken. Nåja, det gör inte ett dugg för det kommer fler dagar. Och fler blommor.

Känslan sa

Förnuftet sa - Kom nu så åker vi hem.

- Nej, sa Känslan, vi kan väl åka och titta på Teleborgs slott. Det var ju så länge sedan vi var där och nu är vi så nära.

- Nej nej nej, vi är trötta, det har varit en lång dag och vi har långt hem, suckade Förnuftet och höll envist och bestämt händerna på ratten.

- Men kom igen, bara en liten runda! Du vet ju att träden är så vackra nu och du vill inte missa det, jag vet det! envisades Känslan.

- Vi tar det nästa gång, vi ska ju snart hit igen, stod Förnuftet på sig.

- Tråkmåns! Kom nu! Nästa gång har löven fallit och det är kanske mörkt ute, vi måste dit nu! Nu, nu, nu! Känslan tog tag i Förnuftet och tittade djupt in i ögonen, både bedjande och uppfodrande.

Förnuftet tog ett djupt andetag, - Okej då, men bara en liten stund. Vi måste komma i väg hemåt.

Känslan log med hela ansiktet och så fort bilen stannat sprang Känslan som en lycklig hund in mellan träden, från det ena till det andra och sjöng av glädje. - Kom, kom så får du se. Titta bokarna är alldeles fantastiska och kommer du ihåg hur vackert slottet är? Och se, här är en bro som inte fanns när vi var här senast, och titta på den lilla dammen! Den minns jag inte! Känslan pladdrade på, skuttade och dansade från plats till plats och hela Känslan utstrålade glädje och lust.

Förnuftet stod alldeles stilla, med stora ögon inför allt det vackra. - Vem är jag, viskade Förnuftet till sig själv, vem är jag att förneka Känslan detta underbara ögonblick? Vem är jag att säga nej till att njuta av stunden? Förnuftet lade sina händer på hjärtat, fyllde lungorna med den svala höstluften och ner för kinden rullade tårarna. 

- Tack kära Känslan, viskade Förnuftet, tack för att du visar mig vad som gör det värt att leva.

Wikipedia:

Teleborg är ett slott beläget ca 4-5 km söder om Växjö centrum, byggt under 1800-talet vid sjön Trummens strand nära dagens universitetsområde.

Huvudbyggnaden, likt en riddarborg, ligger på en klippudde i sjön. Den är uppförd i tegel, med yttersidorna klädda med röd och grå granit i tre våningar efter ritningar av arkitektkontoret Lindvall & Boklund i Malmö (August Lindvalloch Harald Boklund). I ena hörnet finns ett fyrkantigt huvudtorn, och i det motsatta ett mindre runt torn.

Att återvända för en stund

Jag är i Växjö. För 26 år sedan flyttade jag härifrån efter att ha pluggat här ett par år. Mycket har hänt sedan dess men mycket är också sig likt. Något nytt är det här fantastiska solrosfältet!

Wow!

Trots att det är kväll och mulet så lyser tusentals solar och jag med dem. 

Min gamla skola ser sorgligt grå ut. Den var inte så färgglad på 80-talet heller men mina år där var ganska bra. I alla fall när vi inte hade företagsekonomi och en gubbtjyv till lärare som inte tyckte att tjejer hade på Teknikum att göra. När jag många år senare läste företagsekonomi på högskolan var det som ett helt annat ämne bara för att lärarna inte diskriminerade oss tjejer. 

Vackra domkyrkan kunde jag inte låta bli att besöka på min kvällspromenad. 

Inne i den sjöng några änglar. Det var magiskt. 

Sankt Sigfrid vinkade adjö men jag kommer snart tillbaka. 

Det känns bra att vara här, nästan lite som hemma fast ändå inte.