Utdelning

Tidigare i mitt liv har jag rest otroligt mycket i jobbet men nu var det ganska många år sedan jag la resväskan på hyllan. Inga regler helt utan undantag förstås så nu har jag varit i storstaden

och bott i ett rum med runt fönster, 

vilket inte var så konstigt eftersom alla fönster i hela huset är runda och

rent generellt fanns det inte ett enda vanligt fönster någonstans i sikte.

En blixtresa till storstaden och hem igen till tystnaden, lugnet och mörkret, ett mörker som inte alls är som storstadens mörker med alla sina lampor och strålkastare. Storstaden upplevs bäst i väldigt små doser, det är i alla fall ungefär så mycket storstad som jag klarar av att hantera.

Nio-tio timmar i en minibuss ledde i alla fall till många timmars sticktid. Innan jag var hemma igen hann strumporna, som jag började på igår, få hälar så nu är det bara ett par skaft att sticka. Bra utdelning på en jobbresa ändå. 

24 timmar

De senaste 24 timmarna har jag:

- stickat på ett tåg

- beundrat ett tak

- gått mellan rader av träd

- njutit av blommande buskar

- sett fantastisk teater

- somnat och vaknat till betagande utsikt

- glatt mig åt naturtrogen konst

- blivit lycklig av imponerande utställningar

-ätit gott på ett bibliotek

Och slutligen slutit cirkeln genom att sticka på ett tåg. 

24 roliga, fina, inspirerande timmar i Stockholm. 

Säsonger

Vi startade dagen med en riktigt grå och blåsig morgon.  

Då var det lätt att stanna inne och forsätta sticka. 

Vädret ordande till sig och solen tittade fram men oj vad blåsigt det varit. 

Töväder och mycket vind gjorde backarna ganska tomma. 

Vi går mot ljusare tider, det märktes tydligt för det blev inte riktigt mörkt förrän efter halv sju i kväll. 

Skidsäsongen är över för den här gången.

Skidsäsongen men inte sticksäsongen.

Vilken tur!

Bländvit snö

Lite sticktid en ledig dag och - vips! - så är det en ny stickning på gång.

Det här ska bli en Anna Karin-tröja till Lilla Dot. 

Jag har gjort en mörkgrå till mig och nu blir det en ljusgrå till henne.

Nova och Skorpan har haft en intensiv dag med mycket snöbus, mycket nytt att sniffa på och möten med en och annan stor hund. 

Det har varit en dag med strålande sol, klarblå himmel och bländvit snö.

Det känns i ben och fötter efter alla backar som vi skulle upp eller ned för.

Den lilla Fjällkyrkan sträcker sig mot himlen.

Altartavlan i Fjällkyrkan är ett fönster med vidunderlig utsikt.

Snödjupet gjorde bänkhöjden låg men det hindrade inte en stunds vila. 

Ljuvligt vackert.

För mycket är för mycket

Vissa dagar innehåller lite för mycket. Den här dagen är en sådan och eftersom jag är känslig mot "för mycket" så har jag nu värk i hela mig, värk så det är svårt att gå och värk så det är näst intill omöjligt att vara stilla. Ofta så funkar värme och vila bra på sån här värk men att stoppa huvudsurret är svårare. 

Jag är på resa och möten och samtal är det som surrar. Mest bra saker men de surrar likväl och tar plats i det trånga hjärnkontoret. 

Ute regnar det och utsikten från hotellrummet är bedrövlig. Inte någon hög uppiggningsfaktor där inte. 

Alltså bäddar jag in min ömma kropp och virkar lite för något bättre kan jag inte komma på för tillfället. Inte det sämsta föresten. Det är till och med riktigt trivsamt. Tänk vad bra jag har det! 

Carl, Kristina och jag

Är på resande fot idag och har åkt buss, tåg, buss som ersätter tåg och ännu mera tåg. 

Väldigt stressigt vid ett byte där jag hann med en minuts marginal på grund av en kvarts försening men i övrigt mycket vilsamt. Skönt att åka tåg tycker jag. Får fjärrskådarblick då. 

Framme vid målet åt jag sen lunch och gav mig sedan av till Nationalmuseet och den aktuella utställningen Carl Larsson, vänner och ovänner. 

Fint! Han var verkligen skicklig den där  Carl! 

Och klok. Jag blev alldeles glad av citatet från boken Åt solsidan:

"När jag blir trång i själen..." Nog vet jag hur det känns även om jag aldrig satt just de orden på känslan. "Lugn, fast och glad". Fast? Jag tror ändå jag förstår. 

Utställningen pågår till tredje november i år. Absolut värd att se!

Jag blev rörd när jag läste Carls hälsning på en av tavlorna. 

"Med Tack för gammal Trofast vänskap". 

Gustaf af Geijerstam var tacksamheten riktad till. Jag hoppas och önskar att han uppskattade den enkla ömhetsbetygelsen. 

På Livrustkammaren, som har öppet länge på torsdagar, såg jag utställningen om Drottning Kristina. Den var lite mindre och tråkigare än jag hoppats. 

Nåja, Kristina är en mytomspunnen person som fortfarande håller på sig. På något sätt. 

Nu är mina fötter trötta, liksom resten av mig. Virkar lite innan ögonlocken blir för tunga. 

I morgon blir det jobb och så tåg igen. 

N - T - H

Vi har varit på semester några dagar men schemalagda blogginlägg har dykt upp här för jag ville att trogna bloggläsare skulle ha något att läsa medan jag gjorde annat. Det är så fiffigt med teknik ibland, eller hur?

Vår lilla semestertripp var tänkt som något spännande och skön avkoppling. Ibland blir det inte som man tänkt sig för ofta blir det bättre men andra gånger blir det inte det. Vi har sett mycket fint och ätit gott men faktum är att jag är tröttare nu än innan vi åkte och det var ju verkligen inte avsikten.

Vi var bland annat i en fantastisk botanisk trädgård och eftersom jag är fascinerad av strukturer så letar jag efter sådana att inspireras av vid skapande.

Tänk så variationsrik naturen är! 

Fulländad är den också. 

De som gick före mig räknade bladen på den här men jag blev yr av att försöka. 

Högre ambitioner? 

Narturlig ömsinthet.

På tal om det - i hur många ord kommer konsonanterna n-t-h efter varandra? Sånt kan man fundera på om man inte har annat för sig. Och vad ömsinthet är och hur den kan visas kan man också ägna en tanke eller två.

Jag är så trött och tom så jag inte gjort ett dugg mer än att fundera lite idag. Försökte sticka men tröttnade efter ett par varv - trots att jag så gärna vill ha Sugar Maple-tröjan klar.

Snart nog. Ja, snart nog är den det för snart orkar jag.