Rosa temynta har vi haft länge i trädgården. Den är underbar, men
bara för att den är rosa, har vi alltid längtat efter röd temynta...
Varför är man sån? Eller är det bara vi?
En gång berättade jag för en av våra trädgårdsbesökare om denna längtan. Det
visade sig att hon led av samma slags längtan fast omvänt. Hon hade röd men
längtade efter rosa...
Givetvis genomfördes ett byte den hösten och i år har vi kunnat njuta
av röda vackra temyntor! De rosa finns kvar och nu när vi har båda
färgerna tycker jag helt plötsligt lika mycket om dem:)
Möjligen kan jag fortfarande tycka att den röda har starkare doft
vilket är en fördel när bladen ska användas för smaksättning av
te.
Lev väl,