Många ljus var det på kyrkogården

Dagen började i solsken men gick ganska tidigt över i grått. Dock var det alldeles stilla och några värmegrader har det också varit. Så det har ändå varit ganska behagligt. Mannen och jag har varit på kyrkogården som så många andra idag. Det var mina svärföräldrar som ligger i minneslunden som skulle få ett par ljus tända. För mig är sådant viktigt. Kära syster fick göra samma besök, men i Göteborg, till våra föräldrars grav. För oss är det viktigt. Dom ”lever” så länge som vi behåller dom hos oss och jag har tänkt ha dom hos mig så länge jag lever. Längre kan inte jag svara för. Vad gäller mina svärföräldrar så fick jag tyvärr inte träffa min svärfar men allt jag har hört om honom säger mig att jag hade tyckt mycket om honom. Lika väl som jag är övertygad om att Mannen hade tyckt mycket om min mamma fast han aldrig fick träffa henne heller. Svärmor vet jag ju redan att jag tyckte mycket om. Hade önskat bara att jag fått lära känna henne mycket bättre än vad jag fick. Pappa tyckte väldigt mycket om Mannen och det känns väldigt bra att tänka på. Var rädd om honom, sa han alltid. Annars har jag ägnat en del åt min stickning jag påbörjade i tisdags. Ett par ljusblå pulsvärmare, bara till mig själv. Mönstret gjorde jag själv men med inspiration av de gröna som blev klara förra helgen och som ska ges bort till någon speciell. Bild får därför dröja trots att den är tagen. Tror att jag ska fortsätta med pulsvärmare så jag har några par i lager. Det är så himla bra presenter när man plötsligt behöver något. Det kanske skulle behöva vara i någon neutral färg bara så dom kan passa precis vem som helst eftersom jag inte i förväg vet vem som ska få dom. Jag har lite längre resväg numera till jobbet så jag skulle nog kunna hinna med några varv varje morgon på en liten stickning. Dessutom är de väldigt bra som stickcaféstickningar.

Nalledagen i efterhand och stickcafé

Missade ju internationella nalledagen igår. Men här har ni mina vackra men dock mycket slitna nallar. Dom heter bara Nalle, båda två, men det finns inte en nalle i världen som kan bräcka dom. Är det inte konstigt att man fortfarande efter alla dessa år har en så stark känsla för dom? I kväll har jag varit på Halmstads stickcafé på Fribergs konditori. Lika roligt som vanligt. Ni får kolla på bloggen. Nu är det 2 veckor till nästa gång. Får se om jag har fått klart mina pulsvärmare som jag började på igår kväll till dess. I så fall måste jag ha en ny stickning på g till dess.

Stickcafé/stickagille på Hemslöjden och internationella nalledagen

Ikväll har jag varit på stickagille, eller som jag brukar säga stickcafé, på Hemslöjden här i Halmstad. Det var fullt med glada, stickande kvinnor. Otroligt trevligt. Mycket garn och stickning talades det om. Tekniker diskuterades, mönster delades det med sig av, tips på bra hjälpmedel såsom o-ringar och fina saker visades för varandra. Det är precis så jag önskar att ett stickcafé ska vara. Har blivit uppmärksam på att det är internationella nalledagen idag. Hade totalt missat det. På min förskola verkar det vara okänt. Men nallar för mig är något mycket speciellt. När jag kom hem från KK som baby satt det en brun nalle där i hörnet på min säng. Det var min far som köpt både säng och nalle och gjort i ordning. Med åren blev nalle utsliten totalt. Då fick jag en vit nästan likadan. Den gången skulle jag tro att det var från min mamma för min far hade liksom redan passerat mitt liv då. Min nya nalle blev också helt utsliten. Men idag har dom hedersplatsen högs upp i en bokhylla här hemma och sitter där och tittar ut över vårt hem. Aldrig att dom ska försvinna ur mitt liv. Ska fotografera dom imorgon så ni får se hur vackra och fina dom är. Dom heter bara Nalle båda två. I morgon är det stickcafé på Fribergs konditori. Självklart ska jag dit.

Rosor i slutet av oktober och stickning på Grötö

För ett par dagar sedan så sa Mannen när jag kom hem från jobbet att han lånat min kamera för att fotografera våra röda och gula rosor. Jag undrade så klart vad han menade och varför han hade fotat dom nu när det inte finns några blommor mer. Men se där hade jag fel. Det var just blommor han hade tagit bilder på. Här kan ni se både en röd ros och en gul ros och dom blommar ännu. Kollade för en stund sedan. Nu har jag jobbat på mitt nya jobb i precis en vecka. Längtar tillbaka till mitt gamla jobb. Undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag känner mig hemma och att jag upplever att jag har någon påverkan på vad som händer. Har jag berättat att jag anmälde mig till Grötö nästa vår? Minns inte det. Men jag skickade in anmälan exakt kl 10.00 (10.00.18) den 10 oktober precis när man kunde anmäla mig. Och se jag kom med. Det känns riktigt spännande. Jag var visserligen med i år också då hade jag inte helpaket. Så det var lite splittrat och jag missade mycket socialt och mycket stickning. Då bodde jag på Björkö hos min äldsta vän jag har så det gick ingen nöd på mig då heller men ändå. För dom som inte vet vad som menas när man bara säger Grötö så kan jag tala om att det är Stickfest i Väst, SiV.

Det första paret pulsvärmare överlämnade

För ca 1 vecka sedan blev det klart ett par pulsvärmare. Dom är lila och med hjärtan på, med pärlor. Tack Pärlmudden för mönstret! Idag har dom blivit överlämnade till familjens yngsta dotter. Hon tyckte om dom. Vilken tur. Det är hennes far som både bestämt färg och mönster. Tur för honom att hon gillade dom. Första mudden i nästa par är nästan klara också. Men det är en annan färg och mönster men även dom med pärlor. Mottagaren vet inte om att hon ska få dom ännu så jag pratar nog med små bokstäver om dom. Jag måste göra ett par till mig själv också. Anita som var med på stickcafét på Fribergs i onsdags hade gjort ett par så vackra så jag mestämde mig på stört vilka färger jag ska ha. Svart garn med riktigt mörkgrå pärlor. Det såg ut som Anita hade strött en mängd briljanter över stickningen. Tror jag vet vilket mönster det ska bli också och så ska dom vara till mig själv, bara mig. I går morse var jag på mitt nya jobb och hälsade på. Dom verkade trevliga och snälla och mycket ambitiösa. Lokalerna var stora för egentligen var det byggt som en skola. Jag får väl ge dom en chans, jag kanske kommer att trivas jättebra. Jag har fått ett par avskedspresenter av mina barn. En virkad vacker brosch som är grön från Noel, 3 år. Den säljs tydligen till förmån för kvinnor och barn i Indien. Passade ju mig väldigt bra i alla avseenden. Och Noel har alltid varit grön i mina ögon så jag tror han valt den själv. Blir det ju bara finare av. Så fick jag en bok av Elias och hans familj. ”Barns tankar om barn”. På omslaget går att läsa ”Det är bra att vara barn, för då kan man sitta och vicka på sin lösa tand.” Katja 6 år. Kan det bli bättre?

Stickcaféer och kakbak och sista dagen på jobbet

I lördags var jag iväg till Falkenberg på stickcafé. Trevligt som vanligt. Mycket prata och en hel del stickning med. Stickar just nu på pulsvärmare till de två yngsta döttrarna i familjen och det var det första paret jag hade med mig till Falkenberg. Men dom är klara nu och ska fotas troligen på lördag när dom ska överlämnas när hon kommer hem. Det är kul att träffa andra stickerskor för man kan vara precis hur nördig och knäpp som helst och ändå verka helt normal. Det roliga är att man pratar mest stickning och garn. Se där, kvinnor skvallrar inte alls när dom träffas. I går kväll hade vi stickcafé på Fribergs konditori. Förra gången kom det 18 stycken men igår var det bara 11. Men jag är nöjd ändå. Kolla bilderna på bloggen. Nu på eftermiddagen har jag bakat två stycken fruktkakor. Jag har mina speciella mjuka kakor när jag ska baka som jag vet alltid blir bra. Fruktkaka, mjuk pepparkaka och kardemummakaka. Jag ska ha med dom till jobbet i morgon när jag ska säga adjö till mina arbetskamrater och mina barn. Känns väldigt vemodigt och inte bara kul. Jag blir nämligen förflyttad utan att ha bett om det. Det kan kanske bli jättebra på det nya stället, vad vet jag, men det är inte roligt när man inte själv får ta initiativet. Ska börja på min nya förskola på måndag.

Upprop för ett Hallands sticknät

I Västra Götaland har man något som kallas för ”Sticknätet”. Det är ett nätverk av stickerskor i hela Västra Götaland. Nu har Marita Jönsson, hemslöjdskonsulent i Halland, och jag fått idén att vi kanske skulle försöka med ett sticknät även i Halland. Det skulle vara ett nätverk för att kunna nå ut med information om vad som händer på stickfronten och även kunna genomföra aktiviteter. Knyta ihop människor med samma intresse, stickning, som vi. I stort sett blir det ju vad dess medlemmar gör det till. Snegla på Västra Götaland och ta intryck och hämta inspiration. Jag har lite dokument, t ex deras höstbrev, där man kan se vad dom har på programmet för höst och vinter. Maila mig om du vill ha dokumentet så skickar jag över det. Marita har tagit på sig att fungera som sammanhållande så är du intresserad så maila henne. Det kostar inga pengar att vara med. marita.jonsson@hemslojd.org http://www.hemslojd.se/natvark/sticknat.html http://www.hemslojden.org/halland.dsp

Dagen efter förra projektet och alldeles innan nästa projekt

I går kväll var jag på styrelsemöte och det blev lite sent. Hade inte ork att sticka något eller ta tag i det. Det känns lite som dagen efter nu när koftan är klar. Det gick lite snabbt och jag tycker inte om att sticka på tid. Så nu är frågan, vad ska jag sticka härnäst? Jo, yngsta dottern önskar sig pulsvärmare. Mannen fick välja mönster från en hög jag hade. Så egentligen är det väl bara att sätta igång. Och sedan ska det nog bli ett par pulsvärmare till som en annan dam ska få. Jag har också garn till lite annat men det är bara till mig själv. Så har jag insett att jag inte själv har några fina pulsvärmare. Jo, jag har några men det är mer sådana där som åker på till jobbet. Ska jag kanske göra ett par med pärlor till mig själv också? Garn till några vackra sjalar har jag också. När ska jag hinna?

Barnbarnets tröja och konferens på Löftadalens folkhögskola i Åsa

Nu på eftermiddagen har jag kommit hem från en helgkonferens på Löftadalens folkhögskola uppe i Åsa. Har aldrig varit på denna skola förut men i Åsa har jag varit. När jag var barn så brukade min mamma och jag ibland på söndagarna åka dit för att sola och bada. Från Göteborg då alltså. Hur som helst så tyckte jag att det var en riktigt trevlig skola. Fräscht och välvårdat samt god mat. Tyvärr lite för mycket och för ofta bara. Så nu får man väl svälta några dagar för att komma i form igen. Det har regnat och stormat hela helgen. Det var en fantastisk utsikt ifrån skolan och just den lokal vi disponerade. Tog några bilder och här har ni ett av dom. Jag älskar havet och just det här med vatten och klippor är så fantastiskt. I går var Mannen i Malmö för att fira två av döttrarnas födelsedagar och så barnbarnet. Döttrarna fyller en i september och en i oktober så dom slog sig ihop om firandet. Praktiskt tycker jag. Den yngsta dottern fick bl a en stickad mössa som tyvärr inte finns bild på. Hon gillade den säger hennes far. Barnbarnet fick sin kofta och morfar säger att alla tyckte om den. Lilla Fröken själv var nog inte tillfrågad. Mannen tog bild på koftan innan han packade ner den men jag är inte helt nöjd med färgåtergivningen så färgen kan ni se bättre på den lilla bilden på nystanet. Den passade bra i storlek också och hon kan nog använda den ett tag framöver i alla fall. Lilla Fröken är nu ett halvår.