Vårfrestelser

Det finns massor av vackra tulpaner!

Och massor av vackra bilder av tulpanplanteringar!

Jag skulle vilja köpa massor, massor, massor av tulpaner,

och låta dem välla upp i mina rabatter till våren!

Men så minns jag ju...

De otäcka rådjuren har ju min trädgård som uppehållsrum!

Än så länge har de inte förstört särskilt mycket,

en och annan rosenknopp, men faktiskt inte så mycket mer än så...

Så man kanske skulle plantera några tulpanlökar?

Jag är frestad...

Men nej!

De ska inte få en chans att förstöra mer än de gör!

Det finns ju så många vackra narcisser att plantera istället!

Detta är mitt bidrag till veckans Blommig Fredag, 

på temat Vårfrestelser.

Fler bidrag hittar du här.

Ha det fint!

Måttfullhet

Jag siktade på storslagenhet.

Jag ville ha masseffekt.

Jag grävde ner hur många lökar som helst i min blivande Hannulund.

Nu blommar snödropparna.

Sju stycken.

Sju vackra men måttfulla snödroppar.

Masseffekten blev lite sådär.

Nästan allt grönt på bilden ovan är lökarna jag grävde ner,

men blomningen är ytterst måttfull.

Men ge dem några år, så ska det väl bli lite storslaget där också!

Detta är mitt bidrag till Blommig fredag den här veckan.

Läs fler här.

Ha det fint!

Ibland tror jag nästan att jag har gjort nåt rätt...

Idag ägnade jag en stund åt mina bortglömda krukor i "plock-ihop-hörnet".

Plock-ihop-hörnet är egentligen en plock-ihop-låda, 

men allt ihop-plock fick inte plats i lådan, 

så nu är det några backar och krukor också. 

I ett hörn. Därav plock-ihop-hörnet.

Det jag letade efter var krukan med alla snödroppar, 

som jag fick av min svägerskas svärmor förra året.

De ska planteras i min nya Hannu-lund, 

den i mur-rundeln, som jag ska börja om med.

Så nu ville jag lokalisera snödropparna.

Det gjorde jag.

Men innan jag hittade den, kontrollerade jag en annan kruka,

som var ungefär lika stor som snödroppskrukan.

I den satt en imponerande maskrosplanta och en frodig grästuva.

Jag konstaterade snabbt att det inte var något jag medvetet hade placerat i mitt plock-ihop-hörn, 

så jag evakuerade dem och undersökte jorden 

för att kanske få en hint om vad det var jag ville ha i krukan.

Och detta var vad jag hittade.

Små, små lökar.

Massor av små, små lökar.

Då drog jag mig till minnes en liten rad som jag antecknat i min trädgårdsbok:

"skakade ur alla pärlhyacintfrön i en kruka"

Daterat förra sommaren.

Och nu har jag alltså massor av små, små lökar.

Ibland tror jag nästan att jag har gjort nåt rätt...

Ha det fint!

Aprilfavoriten

Efter noggrant övervägande har jag nu fattat ett beslut gällande månadens favoritväxt i april.

Diskussionerna (med mig själv) har svängt fram och tillbaka 

allt eftersom nya växter tittat upp i rabatterna.

Än har jag lutat åt ena hållet, och än åt det andra,

och varje kandidat som strukits från listan har föregåtts av hetsiga argumentationer.

Vinnaren har funnits med under hela diskussionen,

den tittade upp redan den tredje april och står ännu i blom.

När solen skiner.

Ja, det är krokusen som har fått utmärkelsen.

Hur jag än vrider och vänder på det är det de som berett mig störst glädje den här månaden.

Först när de kom upp, sen när de slog ut och när de blev många...

Och så varje gång solen tittar fram!

Jag har 50 lökar planterade under två äppelträd.

Det är inga tjusiga namnsorter, utan en påse med blandade botaniska krokusar,

som jag fick med på köpet när jag köpte lök från odla.nu.

Jag planterade dem under tjejernas respektive äppelträd

(de har ju varsin namne i äppelvärlden)

och nu blir det nästan lite tävling varje vår: vems krokusar slår ut först?

I år vann Stora Tjejen.

Krokusar gör sig bäst i grupp,

och när jag planterade dem använde jag mig av det gamla tricket 

att kasta ut dem på planteringsstället och sedan gräva ner dem där de hamnar.

På så sätt blir det lite lagom spontana grupperingar.

Vill du veta vad andra har för favoriter hittar du länkarna här.

Nu har jag börjat med julbaket!

Min underbara och trädgårdsintresserade faster överraskade mig förra helgen med en påse lökar.

Crocus sativus eller saffranskrokus var det, och fantasin sattes genast igång.

Skulle man kanske kunna baka lussebullar på egenskördad saffran till jul?

Nu är väl gemene man inte så positiv när det gäller chanserna till detta. 

I Karin Berglunds bok Din Trädgård står att den inte är härdig i Sverige,

och i Allt om Trädgårds forum kan man läsa att sommaren är för kall för att den ska orka sätta blom.

Men man kan ju alltid prova!

Tilläggas kan ju att trädgården där min faster köpte dem, A Gentleman's Garden, 

verkar ha fått blommor på sina saffranskrokusar, 

och den ligger i Tumba, Stockholm.

Instruktionerna som följde med lökarna rådde mig att sätta dem i sol till halvskugga

i väldränerad trädgårdsjord. Planteringsdjupet skulle vara 10-15 cm.

Plantera så snart som möjligt stod det också,

så för en gångs skull tog det mig inte mer än ett par dagar att få lökarna i jorden.

Foto: Gut Gimritz

Om lökarna behagar bjuda på några blommor ska de se ut på det här viset.

Och det där röda som liksom hänger utanför blomman,

det är det man ska skörda.

Man klipper av det och låter det torka,

och ska det vara saffran av god kvalitet gäller det att undvika resten av pistillen.

Saffran består för övrigt av mer än 150 doft- och aromämnen,

och doften beskrivs som metallisk honung med gräs- eller höartade toppnoter.

Allt enligt wikipedia.

Hur som helst: håll tummarna för mig och mina saffranskrokusar!

Litet tillägg:
Saffranskrokusen blommar på hösten och till våren kommer det bara blad.
Kan vara bra att veta...

Blöt men lycklig

Idag har det regnat hela dagen.

Små små droppar på min vindruta när jag åkte till träningen på förmiddagen,

Tätare, blötare droppar när jag var på väg hem.

Och sen blev det bara mer.

Ingen höjdare att gå ut i med andra ord.

Lättare att bara sitta inne och trädgårdssurfa,

kolla ifatt på trädgårdsprogrammen på play,

läsa lånade trädgårdsböcker

och dricka kaffe.

Men när jag hade gjort allt det 

tog jag på storstövlarna och regnjackan (som visserligen läcker som ett såll...)

och gick ut i min trädgård. 

Ändå.

Allt i enlighet med det drama jag beskrev för ett tag sedan.

På något konstigt vis lockade trädgården till nya idéer idag.

Det kliade i fingrarna att plocka fram spaden 

och skala bort grässvålen runt mina rosor på "nedre plan".

De sitter mitt i gräsmattan och jag är inte så förtjust i sådana planteringar,

men vi har ingen plan för någon större rabatt där, så jag lät bli.

För tillfället.

Mme Alfred Carrière

I stället gick jag en rosrunda och kollade vilka som överlevt vintern.

Jag blev glatt överraskad, eftersom 'Mme Alfred Carrière',

som jag brukar få klippa ner nästan till backen,

i nuläget har en gren med tydliga livstecken ända upp i toppen på rostornet.

'Thisbe' och 'Pink Cluster' verkar dock se fram emot en hård klippning.

Men de brukar blomma fint ändå, så jag är inte alltför nedslagen.

De i gräsmattan ser ut att må alldeles utmärkt. =)

Vid det här laget var jag drypande våt,

och grannarna som kom hem log lite överseende när de såg mig.

Och då!

Då föll mina ögon på den stackars rufsen med överblommade

(och nedtrampade)

snödroppar som sitter farligt nära gräskanten i rabatten.

Sedan vandrade blicken till min farstukvist och gruset nedanför den.

Tillbaka till snödropperufsen...

Ett leende spred sig över mitt ansikte.

Inte just den "rufsen", men ändå...

Jag har snödroppsinspirerats av Hannu Sarenström i flera omgångar,

men mest av det här inlägget,

att öka snödroppsmängden i min trädgård.

Grindhål och trappor är lite "extra special",

och eftersom jag varken har grind eller dito hål

fokuserar jag på trappen.

Jag funderar på om snödroppar skulle kunna överleva där i gruset vid min trapp,

och komma upp "ur ingenting" sådär på våren.

Det vore underbart!

Och här hade jag alltså hittat en bortglömd 

och uppenbart felplacerad "rufs",

som bara väntar på att bli flyttad till ett nytt, spännande ställe.

Spaden åkte fram i rödaste rappet, 

jag grävde en grop

slängde ner lite jord och lite sand

satte dit lökarna

och krafsade tillbaka gruset.

Vatten (trots regnet) och nu är det bara att vänta på nästa vår!

Sen gick jag in för att torka mig.

Blöt men lycklig!

Vintergäck

Förra vårvintern upptäckte jag en perfekt plats för vintergäck.

Ett hörn av min entrérabatt, väl synligt från köksfönstret,

där solen tidigt lyckades smälta snön.

Tänk så underbart att sitta inne och se hur våren övervinner vintern!

I höstas köpte jag därför några lökar och petade ner dem i just det hörnet.

(Vintergäcken syns näst högst upp till vänster)

Så fort snön började smälta började jag leta efter livstecken.

Även i år var det just det hörnet som kom fram först,

men några gula blommor dök inte upp.

Snödropparna kom upp och slog ut.

Ingen vintergäck.

Narcissen 'Thalia' tittade upp på alla möjliga ställen.

Ingen vintergäck.

Hela trädgården blev snöfri.

Ingen vintergäck.

Flera dagar av rejäl vårvärme, 15 grader i solen.

Ingen vinterg...

Nämen vänta nu!

Vad är det där?

Är det inte vintergäcken som tittar upp?

Jo, minsann! Två stycken!

Och på ett par dagar har vi inte mindre än sex stycken där i hörnet.

Ännu inte utslagna, men ändå.

Nu är jag så nöjd så med mina vintergäck.

Även om de gäckade mig mer än vintern...

Göra vår

Okej, det ÄR inte vår än.

Och inte är det väl vinter heller, 

även om temperaturen letade sig ner under nollstrecket igen i går kväll.

Men därmed inte sagt att man inte kan GÖRA vår!

På väg hem från jobbet svängde jag in till Växtriket

och inhandlade attiraljer som jag tänkte kunde behövas.

Det blev några krukor med pärlhyacint, både blå och vita,

en ny bekantskap i form av Ornithogalum,

lite murgröna, bland annat den här blanka varianten,

och två vackra vivor.
Jag kände att jag ville ha något blommande på en gång,

och den här färgställningen kunde jag inte motstå.

Planteringskärl och jord fanns hemma,

så lite lunch och sedan fick kreativiteten fritt spelrum,
medan vintern försökte ta övertaget utanför fönstret igen.

Det blev två arrangemang:

Ett blå-grått, med de blå pärlhyacinterna och murgröna.

Runt om lade jag grå skiffer.

Och så ett vitt, med vit pärlhyacint och så den där "ornitologen" ;-)
I ena änden hamnade den blanka murgrönan,
och runt fötterna fick de vita stenar.

Vivorna fick varsin hink, men annars är de "sig själva nog",
utan samplantering.

Men...

Det blev förstås en bukett tulpaner också!
Det är ju ändå januari!

Så nu har det blivit vår inne hos mig,
samtidigt som det blivit vinter därute.

Ha en skön helg!

Det bidde ingen tummetott...

Har ni hört historien om tummetotten?

Den där en man går till skräddaren för att få en kostym uppsydd,
men för varje gång ha kommer och frågar efter sin kostym har det blivit mindre och mindre med den:
 "Det bidde ingen kostym, det bidde en kavaj", "Det bidde ingen kavaj, det bidde en väst"
och så vidare, tills skräddaren meddelar att "det bidde ingen handske, det bidde en tummetott."

Jag har haft en liknande upplevelse i min trädgård.
Fast tvärtom.

Rosen Nevada fortsätter blomma, än finns det flera knoppar kvar.

Jag hade planerat ett litet tummetott-projekt i söndags.

21 alliumlökar skulle ner i buskrabatten.

Det är inget stort projekt.

 

De första sju lökarna kom ner utan större problem,

men sedan började jag fundera på var resten skulle sitta.

Jag kom fram till att det vore tjusigt om det svävade 14 alliumbollar

mellan rosen och forsythian, ovanför mina trista lammöron.

Men då måste jag nog ta tag i ogräset som invaderat just den delen av planteringen.

Poff, så hade jag ett handsk-projekt.

Här ska 14 alliumbollar sväva, är det tänkt.

Efter ytterligare lite funderingar kom jag fram till att jag nog ska lyda ett råd jag fick för ett tag sedan av min goda cybervän trädgårdscoachen: gräv upp dem och plantera om dem.

Då kan jag ju rensa bort ogräsrötterna ordentligt och få ner lökarna samtidigt som jag planterar om.

Och så växte projektet lite till.

Skottkärran fylldes flera gånger.

Jag började gräva och rensa och snart hade jag en ansenlig hög lammöron att plantera om.

Då bestämde jag mig för att jag faktiskt inte ville ha lammöron där!

Plötsligt måste jag bestämma vad som ska ersätta dem.

En av mina bästa vänner i trädgården: grepen.

Medan jag tänker jobbar jag vidare med rensningen och passar på att rädda sköldpaddsörten, göra en avläggare på forsythian, rensa taklöken på gräs...

Tro det eller ej: jag åkte på att sy en kostym!

En av aspiranterna. Spetsmössan har visat sig trivas ypperligt i rabatten,

Behöver jag säga att lökarna ännu inte kommit ner i jorden?

Dessutom
-vill jag tipsa om Svenska trädgårdsbloggar, som genomgår ett litet ansiktslyft.
Surfa in och bli medlem, eller uppdatera ditt gamla medlemsskap.

Lökar och lömska lupiner

Jag har i år beställt lökar för första gången i mitt liv. Det var odla.nu som fick äran.

Det var verkligen jätteroligt att botanisera bland lökarna på hemsidan, och svårt att begränsa sig!

När valet var gjort började den olidliga väntan på paketet...

I går kom det äntligen, och jag kastade mig iväg för att hämta hem mina nya älsklingar.

Och vilken tajming! Lagom till vädermässigt bästa trädgårdshelgen på länge.

Ett paket fullt av trädgårdsglädje!

När jag räknat bort hälften av bonuskrokusarna, som Helena ska ha, blev det 134 lökar.

Oj! Bäst att börja plantera, då. :D

Vintergäcken var först ner i backen, tätt följd av Thalia.

Sen tänkte jag peta ner tre hundtandsliljor i rhododendronplanteringen,

då jag läst att de gör sig jättebra som underplantering just vid rhododendron.

Jag förberedde genom att ta bort lite lupiner som hemsöker den rabatten.

Vanligen fuskar jag genom att bara slita bort bladen,

men nu tänkte jag vara ordentlig och drog upp rötterna också.

Lupiner har som en pålrot, det påminner mycket om morötter, faktiskt.

De små har samma storlek som mina ynkliga morötter fick i år,

och de är riktigt lätta att få upp ur den förhållandevis luckra jorden i rhododendronplanteringen.

Men så stötte jag på ett monster.

En av de där små lupinplantorna visade sig ha oproportionerligt stor rot.

Och så en till. Och en till...

Ni ser hur oskyldiga de ser ut ovan jord, och så lurar ett monster under ytan!

Lömska lupiner, minst sagt!

Det slutade med att jag grävde om nästan hela planteringen med en grep.

Några av rhododendronrötterna fick sig nog en omgång,

och jag hoppas att min klematis finns kvar till våren,

men nu är det inte såå många lupiner kvar.

Liljorna kom i jorden till slut, men efter det tog det stopp.

Jo, stora tjejen petade ner några krokusar också,

men på det stora hela har jag ett sjuttiotal lökar kvar till i morgon.

Eftersom min mage krånglat ett tag höll jag tummarna för att den skulle hålla för lite grävning.

Det gjorde den, men musklerna!

Efter bara några spadtag darrade flera av dem! Läskigt!

Måste nog börja träna på något sätt...

Dessutom

-satte jag vitlök igår.

-smakade Signe Tillisch-äpplet alldeles gudomligt. =)

-har jag massor av uppslag för nya inlägg. Håll utkik!