Jullovet är slut

Nu är det inte många minuter kvar av detta jullov.
Jag har varit ledig sedan 19 december, och knappt ägnat jobbet en halv tanke.
Mycket skönt.
Har ägnat betydligt fler tankar åt eventuella alternativa jobb. Men vad det blir av det står ännu endast skrivet i 2009 års stjärnor.

Appropå det så hoppas jag att jag tar mig för något av allt som sker i samband med att 2009 utsetts till Astronomins År. Det vore kul att göra något mer än att bara stå här nere och genom ljusföroreningarna kisa upp mot våra vänner.

Och appropå det har jag sett att många som googlar om stjärnan till vänster om månen etc kommer in till mitt inlägg Österns Stjärnor, och andra i min lilla serie Stargazing.
Men som bland andra Populär Astronomi förklarar, så är det ju ingen stjärna, utan Venus, som i dagarna lyser starkare för oss än på mycket länge.

Och appropå månen råkade jag fånga den i förrgår när jag testade ett nytt objektiv.

Nikon D80 -- 85mm 1:1.4 D -- 1/100 sek -- F2,50 -- ISO 400

Hur som helst.
Dags att återgå.
Rutiner och vardag.
Grottekvarnen väntar.
Tar stegen till loftet.
Nu ska det sovas och arbetas och lagas mat och packas jumpakläder och göras läxor och jobbas över och tränas och läsas böcker och harvas i sörjan.
Men det kommer bli så bra :)

Och snart är det sommarlov...

Jul under stjärnorna

Genomgått den sedvanliga julaftonsturnén

Efter julstrumpor, grötfrukost, fyra paket från tomten paket under granen och sedan finkläder på, åkte vi genom stan till småbarnens mormor och morfar.
Jullunch, Kalle Anka och julklappsutdelning. Mostrar svågrar och kusiner.

Sen satte vi oss i bilen igen, genom stan och norrut till mina föräldrar i Österskär.
Lite mindre folk, lite lugnare. Julnubbe när väl bilen parkerats för i år.
En matbit och sen tomteluva på farfar.

Jag gick ner på tomten för att förbereda sängar åt oss i stugan.
Vilken stjärnhimmel.

Jag insåg åter igen hur bländade våra stjärnor är av allt ljus i storstaden.
Jag skrev om det härom veckan i inlägget "Vill du se en stjärna...?".

Jag kan inte låta bli att dra parallellen till ljuset som lyser över oss små här nere på vårt sandkorn.
Vi blir så bländade av ljuset från reklam, gran, välfärd, klappar i överflöd, värme, löning och glögg att vi inte har en chans att se det positiva som ändå finns i våra liv. Hela livet och varandet motas in i fållan där vi alla likriktas till att följa Jakten på ett Bättre liv, Varmare element, Dyrare klappar, Starkare glögg.

Vi är friare än någonsin att göra vad vi vill med våra liv.
Teknik och pengar ger oss oanade möjligheter, vi lever idag verkligen i Arthur C. Clarke's vision där hans tredje lag

Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic

är en helt naturlig del av vår vardag.

Att nu bo "i stan" ger mig mindre möjligheter att koppla bort och fokusera på det vackra världsaltet. Jag kände det, där på den frusna bryggan under vår överdådiga julaftonskväll. Jag behöver stjärnorna. De hjälper mig att se perspektiven.

Den senaste veckan har jag i alla fall fått njuta av Venus, nu som Aftonstjärnan nere i sydväst under sen eftermiddag och tidig kväll. Hon tränger igenom även de starka strålkastarna från galoppbanan, röken från de oändliga ringlande köerna till och från vårt 22-gradiga centrum dit flockarna fållas för att spendera och bli lyckliga.


Även jag köar i vårt varma centrum.
Även jag önskar vackrare gran, starkare glögg, finare klappar.
Jag rättar leden och går snällt in i fållan med mina medbländade.

Vill du se en stjärna...?

Vi ser mindre och mindre av vårt ursprung - stjärnorna och galaxerna omkring vårt lilla sandkorn i universum.

Ljus och välstånd strålar allt mer intensivt från alltfler platser på vår jord.
Halogen och neon, wolfram och halon, färgat ljus som konkurrerar med det vita från himlarna.

Ja visst, det kan tyckas som ett av de allra minsta problem vi står inför nu när isar smälter, hav dör, krig härjar och ekonomierna rasar.

Men i en tid när "stjärna" bara handlar om Paris och Brittan och de där tvillingarna, någon ny från Idol, eller någon på is - är det dags för alla paparazzikameror att sluta sikta ner i silikonurringningen och istället vända dem uppåt mot de andra, verkliga, stjärnorna.

Kan det bli vackrare än så här? (NASA/Hubble)

Våra sönderstressade själar tror de behöver veta allt om de s.k. stjärnorna som glider omkring på vår jord, när själarna skulle må så mycket bättre av ett svindlande ryggläge på en gräsplätt eller i en snödriva under en sant själavårdande stjärnhimmel.

Det finns en rörelse - Dark Sky Association - som nu även fått en svensk sektion i form av Ljusstyrkan.se. De arbetar för att få oss att inte i onödan förorena vår himmel med ljus. DN skrev nyligen om dem.

Det här kanske inte är den viktigaste av kamper att föra för vår överlevnad på vårt sandkorn, men ett strå till stacken för vår själsliga överlevnad.

CyberSky

Efter förra inlägget på stargazing-temat laddade jag ner en trial av CyberSky 4.0.

Måste köpa.
Jättemycket coolare än version 3 som jag haft läääänge nu.

Österns stjärnor

Såg just att det ska klarna upp ikväll.
Kollade CyberSky för att se hur det ser ut.
Det ser bra ut.

Vänd dig mot öster, ta bilden och håll upp mot himlen, så stämmer den med verkligheten. Den gäller kl 23 ikväll.

- Börja vid månen. Den ligger rakt i öster.
- Precis till höger om den ligger Mars, tydligt röd, men ganska svag när månen är så stark brevid.
- Om du hittar riktigt bra sikt åt öster så ser du Sirius rakt nedanför månen, det är den starkaste stjärna vi kan se från jorden.
- Till vänster om månen, ungefär dubbla avståndet till Mars, finns Tvillingarnas huvuden, Castor och Pollux.
- Rakt ovanför månen, ungefär dubbelt så högt som månen, finns Capella i Skytten.
- Ännu längre upp, ända upp i zenit, hänger Cassiopeia.
- Oxens karaktäristiska V-form med den starkaste stjärnan Aldebaran finns till höger som tredje hörnet i en liksidig triangel med månen och Capella.
- Strax ovanför Oxen hittar vi Pleiaderna, eller Sjustjärnan. Sju stycken stjärnor som var för sig knappt är synliga, men tillsammans syns de tydligt.
- Nedanför Oxen hittar vi Orion, med starka Betelgeuse på ena axeln och de tre stjärnorna som utgör hans kända bälte, och Rigel nere på foten.

Det finns anledning att hitta fri sikt åt öster ikväll, när vi förhoppningsvis får lite andrum mellan höstruskvädren.

Grannar i galaxen

Våra oktobermornar är mäktiga nu.

Venus lyser lika självklart som Michael Jackson under 80-talet, som Anja Pärsson härom året, som droger på Woodstock.

Halvvägs upp i SE hänger hon, med Saturnus betydligt svagare strax ovanför mot S. Och brevid Saturnus hittar vi Regulus, i Lejonet.

Högt i SW ser vi Mars tydligt röd mitt i Tvillingarna. Nedanför Orion så tydlig, med dess starkaste stjärna Betelgeuse som hans ena axel.

Följ Orions bälte ned mot S, och där hittar vi stjärnhimlens starkaste stjärna, Sirius i Stora Hund.

Lågt i N ser vi Vega i Lyran. Vega vars ljusstyrka blivit normen för definition av hur ljusstarka stjärnor är.

Övrigt att se är Arcturus i Herden i E, Capella i Skytten högt i W och Procyon i Lilla Hund ovanför Sirius.


Njut av din oktobermorgon!

Magisk morgon

Venus hänger över Globen

Venus i Månockultation

Idag var vi med om något häftigt.

Månen är en tunn ny skärva, belyst bara till 13% av den yta som är vänd mot oss här nere på marken/havet.

Sköna Venus kom under dagen krypande österifrån över valvet, men eftersom månen alltid "backar" lite jämfört med övriga himlakroppar så körde månen runt klockan 17 helt enkelt över Venus.

Att månen backar är ju det som gör att vi har våra månfaser med en period på cirka 28 dagar.

Och att månen har sin period gör att alla ni vackra har er period på cirka 28 dagar.

Men det är en annan histiora.

Vi fick alltså en Venusförmörkelse. Fast det är ju inget ord. Vi fick en månockultation. Med Vackra Venus som offer.

Bilden brevid visa kvällshimlen som den ser ut kl 23 ikväll 18 juni, i Stockholm.

Här nere där jag sitter i en sittbrunn vid Utklippan lyser Venus och Luna alldeles underbart...

Och Jupiter tittar upp borta i öster, lika trollsk som vanligt...

Tror jag blir lite religiös i natt. På mitt eget sätt.

Njut!

Svag måne och två planeter

Nu är Atlantis uppe och åker. Det går lite sisådär. (DN) (SvD) Följer henne med tämligen stort intresse, även om min omedelbara verklighet upptas av lite närmare funderingar.

Sitter du som jag troligen uppe och har svårt att sova vid halv 3 i natt, titta nere i SV efter Jupiter. Och titta samtidigt borta i Ö efter Mars och månen.

Planeterna kommer synas lite svagt på vår ljusa natthimmel, och den avtagande månskäran kommer tveklöst att förföra oss som får njuta den.

Jag har inte skrivit något om våra grannar sedan 27 maj. Men jag hoppas det ska bli bättre, speciellt nu när jag ska befinna mig på sjön i två veckor. Där ute är det lättare att fastna med nackspärr i fascination över de oändliga rymderna...

Ja. Det blir ett mål. Håll koll på grannarna.

Den 15 juni är månen "tom", sen växer den... och med den troligen även min uppmärksamhet. Sen blir den inte full förrän 30 juni, när jag är hemma igen, möjligen även flyttad till Täby.

Grannar i Vintergatan

Nu är det riktigt ljust om kvällarna.

Underbart, och omöjligt att få barnen i säng.

Vid midnatt har vi en kommande måne som är belyst till 77%. Helt full blir månen den 1 juni kl 3 på natten.

Borta i nordväst är Venus på väg ner. Belyst av solen till 57% från vårt perspektiv, och en magnitud på -4,2 enligt den lätt besynnerliga skalan. En norm-stjärna har magnitud 0, och ju lägre värde desto starkare.

Strax efter Venus kommer Saturnus, helt upplyst men med en magnitud på blygsamma 1,1.

I syd-sydost kommer stora Jupiter, även den helt upplyst, men denna nästan-stjärna med en magnutud på -2,6. Ta fram stjärnkikaren så kan du se röda fläcken...

Precis efter Jupiter kommer Pluto, men den lilla stenens magnitud är inte mer än 13,9 så för att se Pluto krävs ett kraftigt teleskop.

Jag tror jag ska sätta mig på balkongen ett tag i kväll...

Andas lite och njuta av våra vänner i solsystemet. Om vädret vill så klart.

Norm-stjärnan med magnitud 0 är Vega i stjärnbilden Lyran, som så många gånger omtalats på varierande poetiska sätt, från Harry Martinssons rymdepos Aniara, till Carl Sagans bok Contact, som senare filmades av Robert Zemeckis där Jodie Foster suveränt gestaltar Ellie Arroway som "letar efter ET", och till sist får uppleva en resa till en planet som kretsar kring Vega. Filmen spelades in under noga överinséende av Carl Sagan själv, fram till Sagan avled halvvägs in genom inspelningarna! Detta har sedan fått den engagerade publiken att delas i två, där den ena sidan hävdar att slutet inte alls blev i Sagans smak, medan den andra sidan lyfter filmen till filmhistoriens skyar.

Grannarna där ute håller jag koll på med CyberSky.

Visst vill jag ut dit.... Men man verkar inte bli en bättre människa för det. Lisa fick spel och jagade konkurrenten, och nu får även Bill lämna firman... Kanske lika bra att hålla sig på marken.