Men risk för att det här ska börja likna en träningsdagbok (a-s-g ^3) så måste jag faktiskt berätta att nu har jag varit och simmat lite mer...
Tisdag kom jag hem från jobbet tidigt (det finns ju onekligen annat än jobb här i livet) och efter en timmes segande vid skrivbordet fick jag ett ryck och gick i rask takt kilometern bort till badet.
Motionssimmet var avgränsat till två banor och bara 25 meter. Men jag snurrade runt där och hann 40 längder (varsågod att börja räkna). Snabb dusch och sen mindre rask promenad hem innan barnen levererades efter sportlovshelg hos mormor och morfar.
Idag torsdag har jag suttit hemma och pluggat. Går ju en utbildning...
Men plugg är bra :) - Jag har idag vattnat och duschat alla blommor, putsat fönster, kört fyra varv i tvättstugan, simmat 1500 meter (där kom det!), våttorkat typ allt i hela lägenheten... Förutom att ha varit en duktig pappa och fixat uppskattad matsäck till barnens skridskoutflykt med sportlovsfritids.
Verkligen skönt att simma. Blir grymt svettig - stackars alla medsimmare - och trött snudd på helskakig i överkroppen. Men jag saknar fortfarande den där träningsvärken... Idag efter simningen körde jag lite armhävningar innan jag gick in i bastun, men efter sisådär 1500 simtag orkade jag inte speciellt många. Antar att jag får gå utan sköna träningsvärken i morgon också.
Men det känns bra att röra lite på mig igen.
Visar inlägg med etikett Skola. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skola. Visa alla inlägg
2009-02-26
2009-02-21
Blå och sur
Det var innebandy i måndags igen.
Istället för sedvanliga 6-10 pers, var vi 13.
Jag borde insett att antalet troligen var ett tecken...
De nya, som jag inte sett där förut, var alla stora - 185-195 nånting, och såg ut att trivas alldeles för bra på gymet - och hade alla ljusa tröjor på sig. Dvs de hamnade i det andra laget, eftersom jag hade färgad tröja.
För första gången sedan jag började i september hade jag inte linne, utan en t-shirt. Nu vet jag att det är ett dåligt tecken.
Jag börjar misstänka att rekryteringen av nya spelare var ett slugt välplanerat drag av tacklar-VD (läs Blå och nöjd här). Troligen hade de även haft en spion som kollat in min tröjfärg i förväg.
Nya stora gymkillarna var inte bara stora gymkillar, utan även snabba som fan och kunde dribbla och ha sig. Är inte livet bra orättvist ibland, mot oss som tror vi kan hanka oss fram på vilja och var femte gen på rätt plats?
Efter en halvtimme av halvdana insatser och ett ynka turmål från min sida kände jag att nu jävlar, nu är det 190% och jag ska inte ge mig!
Tips till alla läsare där ute:
Akta er för Nu jävlar-känslor!
Jag satsade!
Jagade, sprang, högg på allt.
Men höll igen lite, de vill ju inte köra så hårt lärde jag mig förra veckan.
Det är en svår kombination.
Gasa och bromsa på en gång liksom.
Så var det en av de där nykomlingarna som jag bara skulle ta bollen av. Jag hängde på, han fintade, han fintade en gång till, jag vände snabbare än foten. Foten hamnade under mig, men innan jag noterat det tog jag i för att komma vidare åt andra hållet.
Knak.
Först gjorde det klart ont. Inte på samma sätt som förut när jag fått småstukningar.
Visste inte om jag vågade stödja mig på foten.
Testade. Det gick, om jag var försiktig.
Linkade av planen. Tog av sko, strumpa och linda (som jag kört med sedan förra stukningen).
Kände och klämde försiktigt på foten. Verkade inte vara nåt brutet, men det kan det ju tydligen vara utan att man märker det direkt.
Istället för att få skjuts av kollegan hem till Täby för att hinna till mötet i skolan, bestämde jag mig för att halta bort och ta en dusch och åka kommunalt hem till skolan. Jag skulle hinna lika snabbt som om han skulle stressa och skjutsa.
Lindade foten stenhårt efter duschen. Hellre kallbrand i tårna än att pajja foten för gott. Tog mig till tunnelbanan, åkte till Östra, "rusade" upp till tåget och hann i tid. MSN med sonen så att han kunde möta mig och ta väskan när jag haltade från tåget till skolan.
Jag undrade efter en stund varför tåget fortfarande stod still.
Jag satt på fel tåg. Fan!
Hittade nästa tåg, en kvart senare, inte ett snabbtåg. Skulle bli alldeles för sen till skolan. Fan igen.
Åkte hem. Sonen mötte mig på perrongen med ett anteckningsblock och redo att ta min väska. Jag tackade för hjälpen, suckade, och följde med honom hem.
Ringde syster doktor. Hon kom med några goda råd och lite sympati.
Sov med foten lindad. Barnen fick följa varandra till skolan på morgonen. Jag lokaliserade en husläkare i Täby, och fick snabbt en tid. Tog bilen de 1000 metrarna till doktorn i centrum. Försöker att inte skämmas för det, jag var ju skadad... Det var visserligen ett antal år sedan jag uppsökte läkare, men mina erfarenheter sa mig att det var lika bra att ta med boken...
Doktorn var i tid (wow!) och hon skickade mig direkt till Aleris Röntgen. Där fick jag vänta ett par minuter, sedan röntgades min fotled från fyra vinklar.
Nu kom dagens första egentliga väntan. Satt 20 minuter med den härliga (nja) boken. Sedan fick jag mitt svar. "Ingen skelettskada". Skönt! Fast så klart lite synd att jag då tydligen larvat mig, det var ju inte ens nåt brutet... *s*
Gick tillbaka över gatan till doktorn. Ett par minuter där av klämkäcka råd - "träna upp den, kontrollerat, kanske sjukgymnastik, ge gärna stöd med en linda" osv - och sen var min tid som patient över.
Ganska precis en timme tog det. Två timmar från det att jag ringde.
Imponerande måste jag säga!
Under veckan har foten bättrat sig avsevärt. Jag har inte lindat den nånting, förutom under långpromenaden på dryga sex km (ja, det är en långpromenad i min värld) för en stund sedan.
Om inget övertydligt tecken visar sig, som inte ens jag kan missa, ska jag ta mig till gymet i morgon eftermiddag. Vem vet, även om jag inte blir 190 lång så kanske dribbelfömågan kommer på köpet?
Istället för sedvanliga 6-10 pers, var vi 13.
Jag borde insett att antalet troligen var ett tecken...
De nya, som jag inte sett där förut, var alla stora - 185-195 nånting, och såg ut att trivas alldeles för bra på gymet - och hade alla ljusa tröjor på sig. Dvs de hamnade i det andra laget, eftersom jag hade färgad tröja.
För första gången sedan jag började i september hade jag inte linne, utan en t-shirt. Nu vet jag att det är ett dåligt tecken.
Jag börjar misstänka att rekryteringen av nya spelare var ett slugt välplanerat drag av tacklar-VD (läs Blå och nöjd här). Troligen hade de även haft en spion som kollat in min tröjfärg i förväg.
Nya stora gymkillarna var inte bara stora gymkillar, utan även snabba som fan och kunde dribbla och ha sig. Är inte livet bra orättvist ibland, mot oss som tror vi kan hanka oss fram på vilja och var femte gen på rätt plats?
Efter en halvtimme av halvdana insatser och ett ynka turmål från min sida kände jag att nu jävlar, nu är det 190% och jag ska inte ge mig!
Tips till alla läsare där ute:
Akta er för Nu jävlar-känslor!
Jag satsade!
Jagade, sprang, högg på allt.
Men höll igen lite, de vill ju inte köra så hårt lärde jag mig förra veckan.
Det är en svår kombination.
Gasa och bromsa på en gång liksom.
Så var det en av de där nykomlingarna som jag bara skulle ta bollen av. Jag hängde på, han fintade, han fintade en gång till, jag vände snabbare än foten. Foten hamnade under mig, men innan jag noterat det tog jag i för att komma vidare åt andra hållet.
Knak.
Först gjorde det klart ont. Inte på samma sätt som förut när jag fått småstukningar.
Visste inte om jag vågade stödja mig på foten.
Testade. Det gick, om jag var försiktig.
Linkade av planen. Tog av sko, strumpa och linda (som jag kört med sedan förra stukningen).
Kände och klämde försiktigt på foten. Verkade inte vara nåt brutet, men det kan det ju tydligen vara utan att man märker det direkt.
Istället för att få skjuts av kollegan hem till Täby för att hinna till mötet i skolan, bestämde jag mig för att halta bort och ta en dusch och åka kommunalt hem till skolan. Jag skulle hinna lika snabbt som om han skulle stressa och skjutsa.
Lindade foten stenhårt efter duschen. Hellre kallbrand i tårna än att pajja foten för gott. Tog mig till tunnelbanan, åkte till Östra, "rusade" upp till tåget och hann i tid. MSN med sonen så att han kunde möta mig och ta väskan när jag haltade från tåget till skolan.
Jag undrade efter en stund varför tåget fortfarande stod still.
Jag satt på fel tåg. Fan!
Hittade nästa tåg, en kvart senare, inte ett snabbtåg. Skulle bli alldeles för sen till skolan. Fan igen.
Åkte hem. Sonen mötte mig på perrongen med ett anteckningsblock och redo att ta min väska. Jag tackade för hjälpen, suckade, och följde med honom hem.
Ringde syster doktor. Hon kom med några goda råd och lite sympati.
Sov med foten lindad. Barnen fick följa varandra till skolan på morgonen. Jag lokaliserade en husläkare i Täby, och fick snabbt en tid. Tog bilen de 1000 metrarna till doktorn i centrum. Försöker att inte skämmas för det, jag var ju skadad... Det var visserligen ett antal år sedan jag uppsökte läkare, men mina erfarenheter sa mig att det var lika bra att ta med boken...
Doktorn var i tid (wow!) och hon skickade mig direkt till Aleris Röntgen. Där fick jag vänta ett par minuter, sedan röntgades min fotled från fyra vinklar.
Nu kom dagens första egentliga väntan. Satt 20 minuter med den härliga (nja) boken. Sedan fick jag mitt svar. "Ingen skelettskada". Skönt! Fast så klart lite synd att jag då tydligen larvat mig, det var ju inte ens nåt brutet... *s*
Gick tillbaka över gatan till doktorn. Ett par minuter där av klämkäcka råd - "träna upp den, kontrollerat, kanske sjukgymnastik, ge gärna stöd med en linda" osv - och sen var min tid som patient över.
Ganska precis en timme tog det. Två timmar från det att jag ringde.
Imponerande måste jag säga!
Under veckan har foten bättrat sig avsevärt. Jag har inte lindat den nånting, förutom under långpromenaden på dryga sex km (ja, det är en långpromenad i min värld) för en stund sedan.
Om inget övertydligt tecken visar sig, som inte ens jag kan missa, ska jag ta mig till gymet i morgon eftermiddag. Vem vet, även om jag inte blir 190 lång så kanske dribbelfömågan kommer på köpet?
2009-02-04
1/6 Verksamhetsarkitekt
Nu är de två första dagarna avklarade.
Proppfull i huvudet med processkartor och processmodeller och processutvecklingsmetoder.
Vi har möblerat processfiskar och aktivitetsrutor.
Nu har jag framför mig en månad med hemuppgift, att beskriva en vald process i en vald verksamhet enligt en vald processmodell.
Och om jag får tråkigt, så har jag runt 300 sidor ur denna lilla hög som ska plöjas till nästa gång...
Proppfull i huvudet med processkartor och processmodeller och processutvecklingsmetoder.
Vi har möblerat processfiskar och aktivitetsrutor.
Nu har jag framför mig en månad med hemuppgift, att beskriva en vald process i en vald verksamhet enligt en vald processmodell.
Och om jag får tråkigt, så har jag runt 300 sidor ur denna lilla hög som ska plöjas till nästa gång...
Fullt i hjärnkontoret
Hjärnstorm är inte bara ett program på SVT, det är även vad man kan uppleva natten efter en intensiv kursdag.
Gick och lade mig kl 22 med denna härliga underhållning.
Släckte och däckade efter en halvtimme.
Sen började det blåsa upp till storm.
Tusen miljoner tankar flög omkring i huvudet.
Men fördelen var att de flög ganska fort.
När jag tyckte att hela natten måste gått och jag fortfarande kände mig helt död, orkade jag till sist vända mig om för att se hur bråttom jag hade.
Då var klockan 2.
Andades ut, svepte ett glas vatten, och sov sen mycket bättre!
Men nu är det dags att sätta fart här vid frukostbordet!
Ikväll kommer jag hem med högen med böcker och pärmar vi fått, kanske redovisas de här...
Gick och lade mig kl 22 med denna härliga underhållning.
Släckte och däckade efter en halvtimme.
Sen började det blåsa upp till storm.
Tusen miljoner tankar flög omkring i huvudet.
Men fördelen var att de flög ganska fort.
När jag tyckte att hela natten måste gått och jag fortfarande kände mig helt död, orkade jag till sist vända mig om för att se hur bråttom jag hade.
Då var klockan 2.
Andades ut, svepte ett glas vatten, och sov sen mycket bättre!
Men nu är det dags att sätta fart här vid frukostbordet!
Ikväll kommer jag hem med högen med böcker och pärmar vi fått, kanske redovisas de här...
2009-02-03
Back to school - Verksamhetsarkitekt
Så var det dags!
Den första av tolv dagars studier för att bli något så fancy som
Den första av tolv dagars studier för att bli något så fancy som
- Certifierad Verksamhetsarkitekt
(Dataföreningen) (IRM)
Sitter i lobbyn i Dataföreningen Kompetens lokaler vid Centralen med en kopp kaffe och en frukostfralla.
Jag är faktiskt lite nervös nästan.
Det är ett steg åt sidan från det jag är van vid att hålla på med, och ska bli riktigt intressant.
Mest intressant är nog hur jag kommer klara det och gilla det. Sen kommer säkert själva utbildningen vara intressant också. Hoppas jag. Är lite rädd att de ska börja med att lära mig akronymen BPR och sen dela ut obligatoriska slipsar till oss underklädda.
Men nä, så illa är det nog inte.
Jag hoppas även att bacilluskerna som envetet bitit sig fast i mig ska forceras undan av energin som kommer av att göra något nytt och enormt spännade! ;)
Future will tell!
2009-01-14
Vi datanissar behöver hjälp...
...eller kan det möjligen finnas bättre saker att lägga studietid på än detta?
Självklart är det bra att lära sig interagera med andra människor och att våga ta sig fram här i världen.
Men hör flirthjälp hemma på universiteten?
Det känns som en lätt tveksam blandning av kursen i Kommunikation och Information och Spelet.
Självklart är det bra att lära sig interagera med andra människor och att våga ta sig fram här i världen.
Men hör flirthjälp hemma på universiteten?
Det känns som en lätt tveksam blandning av kursen i Kommunikation och Information och Spelet.
2007-05-11
Mr MCP
Där satt den!
Har suttit hela fm och kört förtest så gott jag kunnat. Men det finns ju alltid annat att syssla med...
Men jag klarade det!
78% och gränsen var 70%
Hur nördigt det än må låta med Microsoft Certified Professional inom Microsoft .NET Framework 2.0 Windows-based Client Development så är det ändå jävligt skönt att ha klarat testet. Och eftersom det nu råkar vara i denna branchen som jag ändå jobbar, så är det väl lika bra att göra det bra! ;)
Freeeedag!
Har suttit hela fm och kört förtest så gott jag kunnat. Men det finns ju alltid annat att syssla med...
Men jag klarade det!
78% och gränsen var 70%
Hur nördigt det än må låta med Microsoft Certified Professional inom Microsoft .NET Framework 2.0 Windows-based Client Development så är det ändå jävligt skönt att ha klarat testet. Och eftersom det nu råkar vara i denna branchen som jag ändå jobbar, så är det väl lika bra att göra det bra! ;)
Freeeedag!
Utförsäljning till varje pris
Läser fascinerat i DN om utförsäljningen av Tibble Gymnasium som nu är klubbad. (SvD noterar också beslutet, men av någon konstig anledning gör de inte någon större notis av omständigheterna...)
Det verkar som om alla som alla som har en gnutta förmåga att fatta beslut baserat på bakomliggande fakta nu blivit totalt överkörda av de som istället för fakta väljer att stånga pannan blodig in i väggen för Den Stora Ideoligins skull.
(m) = vi gillar att sälja ut.
Det vet ju vi alla, oavsett partisympatier.
85% av personalen säger tvärt nej.
Rektor Dellström och ekonomilärare Byström som bestämt sig för att driva skolan privat har fått massiv kritik som yrkespersoner.
Oppositionen bojkottade mötet där beslutet fattades.
Moderaternas alliansvänner bojkottade alla mötet.
Kvar fanns (m) som ju härjar fritt i kommunen.
Dellström och Byström kommer med all sannolikhet kunna göra sig en rejäl (!) hacka när de bestämmer sig för att sälja denna stora skola på den öppna Marknaden för gymnasieskolor.
Att bojkotta möten tycker jag personligen är att svika sin plikt som förtroendevald. Men jag är också övertygad om att i det här läget fanns ingen chans till vändning hur som helst, processen har ju länge pågått.
(m) hade bestämt sig, och de har majoritet.
Då är det lätt att argumentera att de gick till val på utförsäljningar, och de fick majoritet, alltså vill folket att allt ska säljas. Dags att sälja ut kommunfullmäktige snart...?
Att (m) fick sin majoritet har ju dock väldigt lite att göra med löften om att sälja allt, inklusive väl fungerande kommunal verksamhet. Att (m) fick sin majoritet har att göra med att människan är ett vanedjur, och vi ser hellre något bekant halvdant, än vi riskerar att våga byta ut det och och göra en positiv förändring.
Det finns en öppen marknad för skolor.
Är inte skolor till för att utbilda nästa generation så att vi kan hålla vårt land välmående? Trodde jag. Vad gott kan det ge våra ungas utbildning av att skolorna förutom utbildningsinstitutioner nu även blivit spekulationsobjekt?
Det argumenteras om vinstintressen och vinna pengar gör man bara genom att driva en sprudlande och positiv verksamhet osv.
Men resonemanget går inte helt ihop mellan mina öron.
Jag får väl gå en kurs. Jag har hört talas om en driftig ekonomilärare på Tibble Gymnasium...
DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7
Det verkar som om alla som alla som har en gnutta förmåga att fatta beslut baserat på bakomliggande fakta nu blivit totalt överkörda av de som istället för fakta väljer att stånga pannan blodig in i väggen för Den Stora Ideoligins skull.
(m) = vi gillar att sälja ut.
Det vet ju vi alla, oavsett partisympatier.
85% av personalen säger tvärt nej.
Rektor Dellström och ekonomilärare Byström som bestämt sig för att driva skolan privat har fått massiv kritik som yrkespersoner.
Oppositionen bojkottade mötet där beslutet fattades.
Moderaternas alliansvänner bojkottade alla mötet.
Kvar fanns (m) som ju härjar fritt i kommunen.
Dellström och Byström kommer med all sannolikhet kunna göra sig en rejäl (!) hacka när de bestämmer sig för att sälja denna stora skola på den öppna Marknaden för gymnasieskolor.
Att bojkotta möten tycker jag personligen är att svika sin plikt som förtroendevald. Men jag är också övertygad om att i det här läget fanns ingen chans till vändning hur som helst, processen har ju länge pågått.
(m) hade bestämt sig, och de har majoritet.
Då är det lätt att argumentera att de gick till val på utförsäljningar, och de fick majoritet, alltså vill folket att allt ska säljas. Dags att sälja ut kommunfullmäktige snart...?
Att (m) fick sin majoritet har ju dock väldigt lite att göra med löften om att sälja allt, inklusive väl fungerande kommunal verksamhet. Att (m) fick sin majoritet har att göra med att människan är ett vanedjur, och vi ser hellre något bekant halvdant, än vi riskerar att våga byta ut det och och göra en positiv förändring.
Det finns en öppen marknad för skolor.
Är inte skolor till för att utbilda nästa generation så att vi kan hålla vårt land välmående? Trodde jag. Vad gott kan det ge våra ungas utbildning av att skolorna förutom utbildningsinstitutioner nu även blivit spekulationsobjekt?
Det argumenteras om vinstintressen och vinna pengar gör man bara genom att driva en sprudlande och positiv verksamhet osv.
Men resonemanget går inte helt ihop mellan mina öron.
Jag får väl gå en kurs. Jag har hört talas om en driftig ekonomilärare på Tibble Gymnasium...
DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7
2007-05-10
Certifiering i morgon
Nu är det dags att nanna kudden.
I morgon gäller det. Något så spännande och nyttigt för världens fortlevnad som Microsoft .NET Framework 2.0 Windows-based Client Development Exam 70-526 skall jag försöka certifiera mig i hos Cornerstone i Mörby.
Men jag kan ju inte plugga. Jag kan bara fatta saker och klara dem, eller inte fatta och inte klara.
Förra certet - som enligt uppgift ska vara svårare - klarade jag. Trots att jag pluggat en bråkdel av en del kollegor. Ja ja vi fungerar uppenbarligen olika. Visst är det skönt att slippa råplugga och bara kunna ta till sig saker. Men fan det hade varit bra om jag kunnat tokplugga in saker också... Ibland behöver man det.
Nåja.
Idag när sonen var på sin 6-års-inskolning tog jag med dottern och hälsade på hennes blivande dagis. Inser tyvärr att vi kanske blivit lite bortskämda med det dagis - personal, lokaler, omgivning - jag haft alla fyra barn hittills... Jag fick inget vidare intryck av dagiset idag.
Trist. Funderar nästan på att ringa andra dagis i närheten och höra om det finns någon chans att klämma in henne där efter sommaren...
I morgon ska jag faktiskt sitta hemma och försöka plugga under fm och exet ska ta med dem. Dotterna ska få hälsa på dagiset igen. Och exet ska få bilda sig en uppfattning om det också.
Sen är det äntligen fredag.... Jag hoppas verkligen att jag har ett cert (inkl cert-bonus från arbetsgivaren!) att fira, annars firar vi bara näst-äldsta sonen som fyllde 11 i måndags, men i morgon kommer till oss. Presenter blir det inte tal om. Han fick, och betalade delvis själv, värsta coola datorn för ett par veckor sedan redan.
Nu ska jag sova. Lite lätt tom i huvudet. Inga åsikter om nyheter har bitit sig fast. Ingen känsla i kroppen som skriker för att få komma ut. Inga människor i min närhet som betett sig anmärkningsvärt. Stilla liv helt enkelt.
I morgon gäller det. Något så spännande och nyttigt för världens fortlevnad som Microsoft .NET Framework 2.0 Windows-based Client Development Exam 70-526 skall jag försöka certifiera mig i hos Cornerstone i Mörby.
Men jag kan ju inte plugga. Jag kan bara fatta saker och klara dem, eller inte fatta och inte klara.
Förra certet - som enligt uppgift ska vara svårare - klarade jag. Trots att jag pluggat en bråkdel av en del kollegor. Ja ja vi fungerar uppenbarligen olika. Visst är det skönt att slippa råplugga och bara kunna ta till sig saker. Men fan det hade varit bra om jag kunnat tokplugga in saker också... Ibland behöver man det.
Nåja.
Idag när sonen var på sin 6-års-inskolning tog jag med dottern och hälsade på hennes blivande dagis. Inser tyvärr att vi kanske blivit lite bortskämda med det dagis - personal, lokaler, omgivning - jag haft alla fyra barn hittills... Jag fick inget vidare intryck av dagiset idag.
Trist. Funderar nästan på att ringa andra dagis i närheten och höra om det finns någon chans att klämma in henne där efter sommaren...
I morgon ska jag faktiskt sitta hemma och försöka plugga under fm och exet ska ta med dem. Dotterna ska få hälsa på dagiset igen. Och exet ska få bilda sig en uppfattning om det också.
Sen är det äntligen fredag.... Jag hoppas verkligen att jag har ett cert (inkl cert-bonus från arbetsgivaren!) att fira, annars firar vi bara näst-äldsta sonen som fyllde 11 i måndags, men i morgon kommer till oss. Presenter blir det inte tal om. Han fick, och betalade delvis själv, värsta coola datorn för ett par veckor sedan redan.
Nu ska jag sova. Lite lätt tom i huvudet. Inga åsikter om nyheter har bitit sig fast. Ingen känsla i kroppen som skriker för att få komma ut. Inga människor i min närhet som betett sig anmärkningsvärt. Stilla liv helt enkelt.
2007-05-08
Glest med uppvaknanden
Trots en skön dag med... dagis - 6-års - hemmajobb - röj - dagis - handling - middag - fika - nattning - plugg - tv.... så blev det inga större uppvaknanden som drabbade mig.
Mest glidit på alltså.
En sak har jag iallafall gjort.... Kontaktat gamla mäklaren för att få hjälp med deklarationer i morgon eftermiddag. Hua, det blir inte kul. Femtielva husaffärer och minst lika många reavinstuppskov... Och jag har ingen aning om hur mycket av det som herr Borg vill inkassera nu.
Förhoppningsvis vet mäklaren det, och förhoppningsvis är det inte så mycket.
Nåja, det styr jag inte över, och ska därför inte låta mig stressas av.
I brist på uppvaknanden får jag nog ta och gå och sova - tänk om några uppvaknanden faller över mig där?!?
God kväll!
Mest glidit på alltså.
En sak har jag iallafall gjort.... Kontaktat gamla mäklaren för att få hjälp med deklarationer i morgon eftermiddag. Hua, det blir inte kul. Femtielva husaffärer och minst lika många reavinstuppskov... Och jag har ingen aning om hur mycket av det som herr Borg vill inkassera nu.
Förhoppningsvis vet mäklaren det, och förhoppningsvis är det inte så mycket.
Nåja, det styr jag inte över, och ska därför inte låta mig stressas av.
I brist på uppvaknanden får jag nog ta och gå och sova - tänk om några uppvaknanden faller över mig där?!?
God kväll!
Inskolningen igång
Sitter nu i Täby Centrum med en kopp kaffe, en chokladboll och någons öppna WLAN.
Är det Livet - eller vad? ;)
Inskolningen är igång. Sonen är lite blyg mot andra, vill inte riktigt prata, men är med på det de gör utan problem. Självklart fick vi (iallafall jag) börja med att skämmas över att jag missat att de skulle ha frukt med sig... Men han fick ett äpple av fröken. Annars är det väl pappa som ska ge äpple till fröken...
Det finns en kille där som vet allt om hur det funkar på 6-års, och kan inte sitta still. Ok, han får försöka ett år till alltså. Skönt att vår skola ändå är så dynamisk att han får möjligheten, och inte bara förpassas!
Nu ska jag strosa en stund.
Och fundera lite över Livet. Se om några uppvaknanden drabbar mig.
Det blir ingen sväng till "mentorn" i em, hennes pappa var akut sjuk, så jag får sköta funderingarna själv. Det blir nog bra det med.
PS - Naturligtvis kom nu inbjudan till mötet i Finland med förslag på samma dagar som jag var bjuden till Göteborg. Blä.
Är det Livet - eller vad? ;)
Inskolningen är igång. Sonen är lite blyg mot andra, vill inte riktigt prata, men är med på det de gör utan problem. Självklart fick vi (iallafall jag) börja med att skämmas över att jag missat att de skulle ha frukt med sig... Men han fick ett äpple av fröken. Annars är det väl pappa som ska ge äpple till fröken...
Det finns en kille där som vet allt om hur det funkar på 6-års, och kan inte sitta still. Ok, han får försöka ett år till alltså. Skönt att vår skola ändå är så dynamisk att han får möjligheten, och inte bara förpassas!
Nu ska jag strosa en stund.
Och fundera lite över Livet. Se om några uppvaknanden drabbar mig.
Det blir ingen sväng till "mentorn" i em, hennes pappa var akut sjuk, så jag får sköta funderingarna själv. Det blir nog bra det med.
PS - Naturligtvis kom nu inbjudan till mötet i Finland med förslag på samma dagar som jag var bjuden till Göteborg. Blä.
2007-05-07
Inskolning på Byängsskolan
Nä nu ger jag upp för idag.
Men resten av veckan blir lugn - jag ska ha inskolning med sonen på skolan där han börjar 6-års i höst. Det är tisdag till fredag 9-11, så vi får väl se om jag åker in till jobbet efter eller om jag jobbar hemifrån på eftermiddagarna.
På torsdag ska jag ta med dottern så att vi kan hälsa på hennes nya dagis. Hon är lite lätt skeptisk till att byta dagis, så det blir bra att få komma och titta lite.
Men under inskolningen måste jag plugga också... På fredag eftermiddag ska jag skriva certifiering i något så spännande som MS .NET FW 2.0 Windows-based Client Development hos Cornerstone. Jag har inte öppnat boken än...
Nyss fick jag ett erbjudande om att åka till Göteborg i början av juni och hålla ett föredrag på Delphi-dagarna. I erbjudandet ingick att ta med familjen och bjuda dem på Liseberg...! Det vore alldeles perfekt, det är ju precis innan jag ska iväg och segla två veckor med småbarnens storebröder. Jag hoppas bara att det inte krockar med ett möte i Finland som planeras samma vecka.
Dags att plugga ett tag!
Men resten av veckan blir lugn - jag ska ha inskolning med sonen på skolan där han börjar 6-års i höst. Det är tisdag till fredag 9-11, så vi får väl se om jag åker in till jobbet efter eller om jag jobbar hemifrån på eftermiddagarna.
På torsdag ska jag ta med dottern så att vi kan hälsa på hennes nya dagis. Hon är lite lätt skeptisk till att byta dagis, så det blir bra att få komma och titta lite.
Men under inskolningen måste jag plugga också... På fredag eftermiddag ska jag skriva certifiering i något så spännande som MS .NET FW 2.0 Windows-based Client Development hos Cornerstone. Jag har inte öppnat boken än...
Nyss fick jag ett erbjudande om att åka till Göteborg i början av juni och hålla ett föredrag på Delphi-dagarna. I erbjudandet ingick att ta med familjen och bjuda dem på Liseberg...! Det vore alldeles perfekt, det är ju precis innan jag ska iväg och segla två veckor med småbarnens storebröder. Jag hoppas bara att det inte krockar med ett möte i Finland som planeras samma vecka.
Dags att plugga ett tag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)